Ibland måste man titta ner för att se solen

En jämngrå dag som den här, med varken sol eller regn, dimma eller dugg, kyla eller värme, är man insvept i ett ingenting, ett ingenmansland. Jordnära som jag är har jag svårt att föreställa mig att solen lyser som vanligt där ovan molnen. Jordnära som jag är, bekymrar det mig inte så mycket. Alla dagar har ju sitt eget väder. Jordnära som jag är, vänder jag blicken nedåt istället, och där! Under några fjolårslöv! Där lyser en handfull små solar mot mig. Välkomna tillbaka med våren!

37 anledningar att vara lycklig

Det finns oftast ingen anledning att tycka synd om sig själv, även om det ibland är synd om en. Ömkligheten leder bara till en negativ spiral som det inte kommer något gott ur. Självömkans kusiner Avundsjuka och Missunnsamhet bör man inte heller släppa över sin tröskel.

Phalaenopsis

Phalaenopsis

När det går mig emot brukar jag lätt kunna hämta kraft i att det ändå är ganska bra att vara jag, eftersom jag är så lyckligt lottad. Jag har en familj, ett hem, ett jobb, vänner, kollegor, böcker och en trädgård och framför allt har jag förmågan att känna glädje i allt som det ger mig.

Just idag har jag en dag som är lite tyngre än andra dagar och jag känner hur Självömkan har tagit sig en bra bit in i huset och slagit sig ner bredvid mig. Strax ska jag be honom gå, men kraften finns där inte riktigt. Onödiga tårar vill leta sig ut, och jag tar djupa andetag för att hindra dem. Försöker tänka att två-tre veckor av värk i kroppen inte är så lång tid, försöker tänka att det bara är som jag tog i för mycket, för otränad på min löprunda och att jag kommer att bli bra, bara muskler och fästen får vila, försöker tänka att det kunde varit värre, men det gör ju ont!

Phalaenopsis

Då får jag ett meddelade från en kär vän. Hennes ton säger att hon tycker om mig. Så hör jag min son prata med min man på ovanvåningen, och han låter piggare och skrattar. Helgens maginfluensa har nog tagit sig ut ur hans kropp. Min man ropar att han sanerat toan och sätter sig och spelar TV-spel med sonen. Han är också glad.

Phalaenopsis

Min dotter sticker lyckligt in huvudet och ropar att hon ska gå ut med en hund. Bokklubben skjuter upp mötet en vecka och träffas när magsjukorna är över och jag kan vara med. Tittar på en bild på snödroppar som svärmor skickat och talar med mamma i telefon en stund. En våg av glädje rusar genom mig och Svårmodet reser sig omärkligt och drar sig mot dörren.

Phalaenopsis

Jag tror jag får gå en runda och räkna blommor på orkidéerna. Så patetiskt att jag, som har  allt jag kan önska, sitter här och tycker synd om mig. Rodnaden stiger på mina kinder. Tur att ingen såg mig.

Den 36:e och 37:e blomman