Det stinker!

Mina fingrar luktar pikant och obehagligt och det tar en stund innan jag identifierar doften. Just det! En liten hasselörtsplanta (Asarum europaeum), så liten att den bara hade två blad stora som smultron, hade självsått sig under fikonet, och den fick jag ju flytta hem till sin familj. Rötterna stinker verkligen! Även på en sådan pytteliten planta. Jag älskar att se de blankgröna bladen breda ut sig som en matta när de står tätt, tätt, men i fortsättningen få de stå kvar där de rotat sig först!

Lite av varje

Jag går och myser i trädgården hela dagarna och arbetar lite planlöst än här och än där. Vi har en oxelhäcken runt huset och en avenbokshäck som fondvägg till rabatterna, och jag klipper en sida i taget, istället för hela på en gång. Igår tog jag norrsidan och idag tar jag kanske södersidan. Jag gillar dock oxeln bäst när den är vildvuxen, när vinden sveper tag i den och den skiftar från grönt till silvergrått, som är dess färg på bladens undersida, och så tillbaka till grönt igen fram till nästa vindpust. Den måste dock klippas hela tiden för att inte förvandlas till träd, som plantorna var ämnade att bli i naturen.

Hinken med ogräs flyttar runt med mig och när jag upptäckte hallonskott i fikonbusken, bestämde jag mig snabbt att leta mig in under löven och ge fikonet lite mer utrymme. En av dess grenar hade jag lett ner under jorden för några år sedan, och den hade utvecklat fina rötter, så då bytte jag projekt från ogräsrensning till att försöka mig på att kapa och gräva upp en avläggare till fikonet. Nu gäller det att hålla koll på vattning, sol och vind i några veckor!

Fikon (Ficus carica Bornholms diamant)

När jag ändå hade krukorna framme kom jag på att Monsteran som står inomhus behöver en ny kruka, så då planterade jag om den och flyttade ut Madagaskarpalmerna på grönbete under sommaren.

Sedan plockade jag mig ett par jordgubbar, fotade köksträdgården och skrev lite i trädgårdsdagboken. Ikväll när min man undrar vad jag gjort hela dagen, och jag svarar "lite av varje" så har jag nog glömt. Dessutom har det nog hunnit hända något under eftermiddagen också.

Köksträdgården

Efter en vecka i södra Europa rullar vi in väskorna i hallen och springer sedan direkt till jordgubbslandet, för att frossa i det godaste köksträdgården erbjuder just nu.

Vårt lilla körsbärsträd Stella har dock kråkorna och myrorna haft full koll på, men i år har grenarna vuxit sig tillräckligt starka för att vi ska kunna hänga upp ett nät, så i år hoppas vi på att få smaka hur körsbären smakar. Tidigare år har vi inte hunnit. Det är inget hyfs på fåglarna! 

Varför finns det inte nät på parasoll med långa skaft, som man kan spänna upp över sina små fruktträd?

Nästa skörd att vänta är hallonen och det verkar bli ett överdåd av bär även i år. De hinner aldrig in till tallriken, utan konsumeras alltid på stående fot. Lycka!

Titta efter molnets silverkant!

Mitten av juni kan vara den mest underbara tiden på året, med ljumma vindar, gassande sol och ljusa kvällar, men just denna vecka blåser det kallt och regnet häller ner som från hinkar med jämna mellanrum. Dock finns det en silverkant på varje tungt moln. Titta efter den! Juni har ändå mycket att ge oss!

Bruten grep och ömmande rygg

Efter flera timmars grävande och en grep i två delar, är nu varenda liten rotknöl av vårt elefantgräs upptagen ur rabatten. Några få fick nya hem, andra väntar i hinkar på att bli omhändertagna och många hamnade i trädgårdstunnan.

Fem små hortensior (Hydrangea Macrophylla) och tre hjorttungor (Asplenium Scolopendrium) fick elefantgräsets plats. De har väntat på att få ett skuggigare hörn att trivas i.

Bredvid elefantgräsets nya plats borta vid jordgubbarna, börjar den förnyade fjärilsträdgården ta form. Den lilla fjärilsbusken (Buddleja Davidii) och alpklematisen (Clematis Alpina 'Helsingborg') har vuxit till sig på innergården och den lilla vita pionen har nu fått en soligare plats bredvid sin stora kusin. De vita lökväxterna kan med lite tur vara ramslök. Söta är de i alla fall!

Nu är det dags att sköja av jorden från armar och ben, och låta händer och naglar bli uppmjukade av middagsdisken, sedan får det bli en god natts sömn för min ömmande rygg. Till skillnad från grepen, så hämtar den sig på några dagar.

Miscanthus bortskänkes

Idag har jag påbörjat det tunga arbetet med att flytta vårt stora elefantgräs (Miscanthus). Rötterna är inte så djupa, och jorden är lätt där den står, men efter tio år är rötterna inflätade i varandra och så tunga att få loss! Jag får bara av en tallriksstor bit i taget och handflatan är röd och ömmar efter ett par timmar med spaden, men imorgon blir jag klar.

De rötter som klarar den omilda behandlingen ska flyttas bort till jordgubbslandets början och få bilda entré till köksträdgården på södersidan, men jag kommer att få många, många små rotbitar över, som var och en bär med sig möjligheten att bli ett nytt högt gräs. Hör av dig om du vill ha några rötter. Om ett par år kan du ha ett så här stort magnifikt elefantgräs!

Miscanthus som det ser ut i september, då det är lika högt som förrådet.

Inte bara barnen växer!

Bilden med vattenspridaren togs för sex år sedan. Nu är barnen tonåringar och både de och katsuran är bra mycket större!