Finish och väntan

Att vänta på en list som ska skickas från Tyskland är inte kul. Björn hade trott att den skulle ha varit här i måndags, men när min man ringde Willab igår låg ordern på att skickas vecka 2. Markus på Willab såg att det hade blivit fel och ändrade till expressfrakt. Hoppas att den är här senast fredag, för nästa vecka drar Björn och hans gäng till Dalby.

Ett glastak. Ännu vertikalt.

Väntan verkar inte vara något för Björn, så idag struntade de i kranbilen och lyfte upp glasskivorna själva. Fyra man och 30 kg per ruta. Fyra av dem (glasskivorna, inte männen) mellanlandar på carportstaket tills listen kommer. Åtta av tolv glasskivor är nu på plats. Regnet trummar försiktigt mot taket och därunder torkar sand och makadam.

Åtta av tolv rutor på plats.

Nästa väntan är på hängrännan. Plåtslagaren har mycket att göra, men enligt Björn blir allt han gör bra, så då det är värt att vänta på. Först när rännan är på plats kan de täta taket med tejp och annat.

I väntan på leveranser fräste de idag bort betong från våra socklar för att få en lutning, satte expanderbetong i hålet runt pelaren, tog bort sina bockar och verktyg och sopade i carporten. Nu kan vi snart åka en sväng till återvinningsstationen och lämna överblivet material!

De fick också hit en elektriker som funderade på lösning till eluppvärmd betongplatta i sommarrummet. Han får dra ny kabel från skåpet, under plattorna och längs med huset. Han sa att han skulle lägga två rör, så att jag kunde sätta en drejugn där ute om jag ville det i framtiden. (Hoppsan. Råkade jag nämna min önskedröm?) Offerten på el, värmeslingor, grävning och bortforsling av makadam, armering, gjutning av platta och snygg betongyta överst kommer snart. Hur mycket kan det vara värt?

Vad hände med lutningen?

Idag kom mer av panelen upp, och det är ju kul, men när jag tog ett steg tillbaka och tittade på bygget fick jag en stor klump i magen. Vad hände med lutningen och proportionerna?

Plötsligt ser det ut som att den snygga nivåskillnaden mellan glastaket och carporten är utsuddad och att taken kommer att sluta på samma höjd. Det leder till att glastakets lutning inte längre är 6 grader, utan har fått andra proportioner. Förhoppningsvis är det en synvilla som kommer att försvinna när plåten kommer upp, men klumpen i magen beror på en rädsla att de har hittat en annan lösning än den vi har pratat om. Så jobbig det känns!

När min man kom hem från jobbet tog vi oss en ordentlig titt, och konstaterade att det mest var en synvilla. När plåten kommer på så blir det en nivåskillnad och lutningen stämmer förstås. Det är samma 15 cm mellan kant och glastak över hela sträckan.

Dagen därpå frågade vi också Björn, för säkerhets skull, och det högra takets kant kommer att komma dör glastakets plåt slutar, ovanför metallisten på glasdörrspartiet. Det handlar åter om de fyra centimeterna för korta glasskivor, som gjorde hängrännan bredare. Jag tror det blir bra.

Ny vecka!

Panel på östersidan och ny ränna på gång.

Vi går in i vecka 48 och mörkret sluter sig kompakt om oss redan strax efter fyra. Eftersom skymningen kommer redan vid halv fyra, så blir det korta arbetsdagar i dagsljus. Jag är glad för deras skull, de som jobbar utomhus, att kylan ännu inte kommit och att de slipper regn och vind. November kan vara mycket värre att vara ute i. En fördel med att bygga på vintern, är att det är lågsäsong i byggbranschen under några månader, och att det verkar vara lättare för Björn att boka plåtslagare och kranbil.

Så här mörkt/ljust blir det.

Undersidan av den nya hängrännan.

Idag har plåtslagaren varit här och vi har fått bestämma färg på plåtarbetet. Vi valde så lik den befintliga på huset som möjligt. Vår gamla hängränna har monterats ned och ersatts med en takpapp i en träform. Jag antar att plåtrännan ska läggas däri när den är klar.

Den största skillnaden för idag är att den breda panelen har kommit upp på östersidan. De valde att sätta en vindduk istället för utegips, eftersom vi hade så många olika mått att ta hänsyn till. En vindduk ska inte släppa igenom vind eller regn och kan alltså ersätta utegipsen. Ännu ett nytt ord att lära sig!

Plåtslagare

Idag var plåtslagaren här och tog mått för hängrännan och sågade upp en skåra i tegelfogen där plåtanslutningen mellan tegelvägg och glastak ska förankras.

Min man passade också på att fråga Björn om han kunde hjälpa till att täta bottenskenorna till glasdörrarna. Troligen kan inte Björn göra det utan att lyfta av hela glasdörrarna och skenan och börja från början och sätta en plåt över betongkanten. Jag trodde inte att det var så farligt om det kom in vatten på betonggolvet, och trodde att trädäcket utanför, som ska läggas på betongklacken, skulle ta vattnet, men om Björn vill göra det, så litar vi på att det blir bra.

Ännu tomt, men snart en regntrumma.

Jag tycker att det är så fint med rutnätet mot himlen och ser fram emot att sjunka ner i en skön soffa i sommarrummet när juni närmar sig, med fönster och dörrar vidöppna mot läsidorna, och stängda mot vinden. Där ska jag sitta med min kopp te och lyssna på ett stilla sommarregns trummande mot glastaket.

Flexibilitet

Idag var de alla tre igång med bygget tidigt på morgonen. När jag, klädd i regnställ från topp till tå, med rungande huvudvärk och lungor som stått ut med hostan hela natten, lastade cykelkorgen för att trampa iväg, satt en av de glada männen redan på taket och njöt av att det bara duggade, och att det var förhållandevis varmt för att vara slutet av november och dessutom vindstilla. Inte kan jag klaga då, inte!

Under takåsen, sett från hög stege i nordvästra hörnet

Prognosen var att taket skulle lyftas på plats i morgon, men redan vid lunch sprack planen. En av skenorna till glastaket saknades i beställningen och kan inte levereras förrän i nästa vecka. Min man gav klartecken till Björn att åka till Båstad över dagen och hämta den, men den fanns inte i Båstad, utan i Tyskland.

Flexibla, som Björn och hans gäng är, ställde de om arbetet när ramen var så klar som det gick, och fortsatte med arbetet till hängrännan, men att behöva skjuta fram takläggning, var ett tråkigt bakslag.

Så här framåt kvällen kan jag ändå se en fördel med att taket är glaslöst till helgen, nämligen att jag kan svinga mig upp på stegarna och komma åt lite här och där med penseln. Om jag bara är piggare i morgon kväll, så ska jag tejpa upp lite plats, så ändträet torkar lite, och sedan tar vi fram grundolja, grundfärg och snickerifärg igen.

Östersidan, sett från uteduschen.

Pre-tuscherad kallar jag denna bild,
där jag med tusch har försökt förutspå
hur det kommer att se ut med panel.

Ett misstag och en lösning

Idag har tvärbalkarna kommit upp och nu ser man var glasskivorna ska placeras. Tyvärr har det skett ett misstag. Trots att min man skickade med ritningar som tydligt visade mått, så har Willab tillverkat glasrutor som är fyra centimeter för korta. Björn & c:o blev bekymrad och fick göra om en hel del av arbetet och ritningarna fick ritas om och anpassas. Det kommer alltså att lösa sig, men det blir lite annorlunda än vi hade planerat. Hängrännan kommer till exempel att bli fyra centimeter bredare.

Här är luckorna som väntar på taket.

Glasets bärram växer fram

Nu har arbetet med ramen som ska bära glastaket påbörjats. Det är spännande att se det växa fram. Första balken är snedsågad i hörnen och uppsatt mellan de stora balkarna. Först nu börjar jag ana hur det kommer att se ut med glastakets lutning och storleken på den kommande hängrännan.

Beskuret fikonträd

I helgen var jag ute en stund i trädgården, samlade ihop löv och sopade upp sågspån på innergården och beskar fikonträdet. Det blödde lite fortfarande, trots att det har avmognat och alla löv är fällda, så jag är lite orolig att det inte ska tåla den omilda behandlingen. Jag hoppas att det funkar. Jag ogillar skarpt att sätta sågen eller sekatören i det, och tycker bäst om när det är vilt, men vi kan inte låta det bli för stort och det är inte så bra när grenarna skaver mot varandra, så det behövdes göras.

Augustiminne

Och bygget? Intet nytt på den fronten. Nu är det Björn som har blivit sjuk.

Onsdag

Det är november och vädret växlar kraftigt mellan vindstilla och sol som i söndags och iskallt regn och blåst som i tisdags. Jag förstår om Björn och hans killar planerar arbetet efter väder. De har andra byggen igång samtidigt och jag skulle tro att de tar inomhussakerna på de byggena när det regnar och vårt bygge när det är bättre väder. Dessutom är november förkylningstider - jag dras själv med hosta och lock för örat sedan en vecka tillbaka - och Björn verkade lite orolig att de hade lovat oss att komma lite för tidigt, nu när en i deras personalgrupp hade blivit sjuk också.

Följden är alltså att de har varit här och jobbat en dag, i onsdags, istället för hela veckan, som jag hade föreställt mig, när de sa att de skulle börja på måndagen. Då sattes balkarna på plats och så började de med lådan i trä, med fall, som plåtlådan till rännan ska läggas i. På måndag, när vi går in i vecka 47, ska de komma igen, och då hoppas jag att de får en vacker, vindstilla och solig vecka att vistas utomhus i.

Jag förstår att taket inte kommer att lyftas på plats i början av veckan, men hoppas förstås att det ligger där innan nästa helg. Är det möjligt, tros? Det är inte så många dagars jobb för dem, men de behöver få tid att komma hit. Som Björn sa: ”Så länge våra verktyg är kvar här, behöver ni ju inte vara oroliga!”. Så håll tummarna för att sågar och ställningar står kvar och för hälsa och väder!

Som sagt är dock vädret omväxlande. Förra helgen var strålande vacker, men idag tar vi fram rep och silvertejp och rustar för vind som flyttar sig 12 meter per sekund och är tacksamma för att den ska komma från sydväst, den del av bygget som är bäst rustad för att ta emot vinden, om vi byggt rätt. Nu kommer fönstrets tätning att prövas hårt!

Prognos för kommande dagar

Förra helgens väder.

 

Kranbil

Medan jag var på jobbet var Björn och hans gäng hos oss. På tisdag fortsätter de.

Balkar i hallen och glastak på uppfarten

Tjusiga paket

I veckan kom lasset med glastak nedseglande från ett lastbilsflak och landade på vår uppfart. Grannarna har ännu inte haft synpunkter på att våra bilar behöver parkeras på samfällighetens gästparkering, och vi hoppas att de har överseende med de få veckor som är kvar innan vi kan använda vår egen parkering till bilarna igen. Det här med parkering blir annars lätt kvarterets trätoämne, när man inte delar tvättstuga med någon. Tur att vi har goda grannar!

Även hallens alternativa användningsområde som balkförvaring av 6 meter balkar, hoppas vi snart kunna gå vidare ifrån. Många gånger har jag snubblat på tvärribborna som balkarna vilar på och även barnen börjar tröttna. ”Kunde vi inte åkt till Maldiverna istället för att bygga sommarrum?” frågade min dotter ikväll. Jo, det kunde vi förstås, men då hade vi ju inte haft nöjet att bygga.

Endast en bråkdel syns på bild.

Imorgon 9.30 kommer Björn, byggarna och kranbilen och lyfter bjälkarna på plats. Oj, vad spännande! I nästa vecka börjar de sedan med taket, om deras schema håller, de bygger nämligen ännu ett uterum från Willab i vårt kvarter, och de ska ju bli klara där först.

Att täta fönster - del sju?

Att sätta fönster, var ju svårt i sig, men inte alls så svårt som att få dem täta. Den 24 juli satte vi fönstren på södersidan. Då regnade det inte, och vi hade ingen aning om vad som komma skulle.

11 augusti: Stolt silikonist

Den 11 augusti hade vi kommit så långt att silikonen var inhandlad och noggrant och försiktigt lärde vi oss hantera sprutan, rätta till med såpat finger och dra bort maskeringstejpen. Snyggt blev det! Sedan kom regnet.

13 september: Vått i hörnet

I olika omgångar har vi gått över springor och skruvhål för att hitta läckan. Först satte vi mer silikon i alla springor och på sidan av bläcket. Sedan tog vi upp de små skruvarna som bläcket sitter med och satte silikon runt dem, sedan satte vi mer silikon i fönstrets underkant och slutligen över mittenskarven. Så! Då måste det väl vara tätt? Tätare? Ja, men tätt? Nej.

28 september: Liten rännil

 

8 oktober: Bättre till vänster, fortfarande tråkigt till höger.

Igår lossade vi karmen på fönstrets östersida, och under den svarta gummilisten var det ett mellanrum mellan aluminiumprofilen och träregeln. Nu är även det tätat. Ikväll kommer nytt regn. Då får vi se om vi har lycka

 

3 november: Hittat springan!

Vi visste ju det från innan, eller hade i alla fall hört det från en massa olika håll; alla som någonsin har bytt fönster eller låtit bygga uterum har haft svårt att få det tätt, och det behöver alltid efterjusteras. Ändå är det ju så att bara för att man vet om att problem kan uppstå, behöver man ju inte uppskatta jobbet. Vi har ju också varit kloka och lugnat oss med att sätta isolering och panel på insidan, så det finns inget som kan ta skada av det vatten som har läckt in hittills. Om läckan är tätad nu, så torkar väggen snabbt och när det blir lite varmare kan vi isolera väggen, måla panel och göra klart även insidan.



—-



En knapp vecka, och flera regn senare, har vi fortfarande ingen aning om det är tätt eller inte. Träet är snustorrt och regnränderna lyser med sin frånvaro, men det regn som har kommit har förts hit av östliga, västliga och nordliga vindar, inte sydliga, så även fönsterrutorna har varit torra.

Slutförare

Så här ser sommarrummet ut
om man står på en stege på södersidan.

Det är så skönt att bli klar! Även om det inte var jag som gjorde något idag, utan min man, så infinner sig slutförarkänslan ändå. Släpet fylldes och kördes till återvinningsstationen, glaspartiet i söder felsöktes en tredje gång i jakt på läcka och silikonet fick göra sitt och fler saker lämnades tillbaka till svärfar.

Oxeln blommade galet mycket i våras och nu lyser alla
oxelträd och -häckar i området rödare än någonsin.

När kvällen kom och jag stängde datorn för dagen var också min man klar där ute och nu tror jag inte att vi kan göra något mer innan byggarna kommer och nästa vecka kommer taket!

Mörk natt med hög himmel.

Penslar på tork

När man målar panel och reglar till ett sommarrum, finns det ingen anledning att göra rent penslarna emellan, har jag lärt mig. Medan man väntar på att några brädor torkar för nästa strykning, kan man ta sig an några andra brädor, och de ska troligen målas med en annan färg.

Yttersidan av panelen ska ha täcklasyr i två lager och baksidan grundfärg, men först måste förstås ändträt doppas i eller målas med grundolja. Reglar ska behandlas lite annorlunda. Två strykningar med snickerifärg räcker inte, utan först måste de målas på alla sidor med grundfärg, efter grundoljan då förstås. Det har liksom hela tiden varit någon pensel som behöver plockas fram och någon burk som behöver öppnas, och i en av de tomma målarburkarna har jag förvarat fyra påsar med penslar doppade i olika färger.

Tre penslar för grundfärg, snickerifärg
och täcklasyr på tork.

Ikväll tog dock brädorna slut. Inte en enda liten panelbit eller regel är i behov av en enda liten strykning. Jag är klar och har målat färdigt, tvättat penslarna och slängt påsarna som de har förvarats i. Så annorlunda det känns.

När byggarna kommer nästa vecka, kommer jag förstås att öppna burkarna igen, men det kommer ändå att vara en annan sak. Det är så lite som ska målas då, eftersom det bara är snittytorna där de kapar. Fram tills dess får penslarna torka!

Lika stor förändring är det på byggsidan. Bilen har fyllts med verktyg som ska köras tillbaka till svärfar, och i en säck i sommarrummet har jag satt tvingar, stämp och annat som ska hem till pappa. Släpet är fyllt med saker vi inte längre behöver och i förrådet är det så gott om plats att vi fick in några av utemöblerna. Det känns som att vi rustar och stuvar inför en vintervila.