Karen Blixen

 En sval vit skönhet med rosa fräknar när kronbladen strax lämnar fästet lyfter rabatten mot gatan. Tehybridrosen heter Karen Blixen och hon trivs i lä av huset och i sällskap av vit solhatt (Echinacea), vit stäppsalvia, lavendel och dagliljor. Jag klipper ner henne rejält på våren eller efter blomning och varje år kommer hon igen med nästan en meter och stora tunga blommor. Hon varierar mycket i utseende från dag till dag och jag har svårt att bara gå förbi, utan måste stanna och känna, fota och dofta lite på perfektionen.

Vi hade en Schnewaltzer tidigare, som är en kraftig och klättrande vit ros med underbar doft, men den konkurrerar om vattnet med fikonträdet som står i samma jord, med ett plank emellan, och kan inte hävda sig.

Min drömros, förutom nämnda två skönheter, är en ljust gul honungsros, helst ’Lykkefund’ som klättrar sig över ett plank, spaljé och pergola med mjuk doft och humlesurr. Jag dock varken spaljén eller pergolan att sätta den vid ännu.

Varm semester

Piprankan och det gula elröret
- när blir detta klart?

Det har varit riktigt varmt och skönt ute, vilket innebär att det är skönt att slumra på en av sofforna på skuggsidan eller söka sig inomhus.

Jag hade tänkt lägga ut markduk och sjösten på östersidan mot gatan, men fastnade inomhus med inredning av vårt nymålade sovrum, som två noggranna fjortonåringar har sommarjobbat med att måla till oss. Det har varit mysiga dagar med tjejerna i huset och trevligt att få bjuda dem på lunch och fika. Högtalare på högsta volym och öppna fönster ger alltid liv i huset!

Efter första strykningen

Färgen vi valde heter ”Statement blue” (Jotun 4863, NCS 6325-R84B). I efterhand hade vi nog velat ha helmatt yta (nr 1) istället för den matta, men ändå lite glansiga (nr 5) som vi valde, men det är en annan historia.

En av Hilma af Klints tio stora
(eget foto från utställningen på Moderna) 

På Moderna Muséet ställer de ut Hilma af Klint och en av hennes målningar fick inspirera färgvalet i inredningen, eftersom vi hade samma blå bas, men där slutar likheterna.

Litografi av Vaserely och mormors byrå

Nu är sovrummet klart och mörkläggande gardiner ger mig sovmorgon och utvilade dagar. Igår började jag klippa häcken och träffade en god vän och idag regnar det. När kommer dagen då jag fixar det sista grävandet och krattandet, hänger ut en lina till piprankan att svinga sig upp på, lägger ut markduken, handlar sjösten och flyttar bänken till östersidan?

Bänk i morgonsol

Vi har flera platser för att sitta och ligga och slappa i trädgården och sommarrummet, men det behövdes en även vid vårt spabad, i morgonsolen och eftermiddagsskuggan. Det tog tid att fundera ut hur bred, lång och hög den skulle vara, och sedan tog ju handlandet av brädor och själva byggandet också tid, men nu är den klar!

Det största misstaget vi gjorde var att försöka göra snygga snedkapade hörn. Gör aldrig det! Plankorna är välvda och inte helt perfekta och det blir helt enkelt inte bra. Som tur är för oss, så kunde vi välja vilken sida som skulle synas och vilken sida som skulle stå mot väggen, men innan vi fick rätt på lådan var det en stund då vi var nära att såga itu alltihop och lämna det i en container på sopstationen. Bänken räddades av vår granne som kom förbi och sa åt oss att bara göra klart den. Hon har varit med om många fler byggprojekt än vad vi har, och hade förstås rätt. Det brukar bli bra i slutändan.

Vi valde samma mått som solsängen som vi köpte från Jotex (cirka 200x70 och tre brädors höjd, med tryckimpregnerade brädor i dimensionen 28x145 mm, samma som trädäcket). Eftersom dynorna har samma mått kan de förvaras tillsammans, ovanpå varandra och med båda madrasserna ihop blir solsängen också en säng att sova i. Det blå tyget är vattenavvisande och jag funderar på att sy ett överdrag i samma tyg även till solsängen dyna, som inte tål vatten,

Vi är nöjda med vår bänk, och ska nu leta upp plastbackar med täta lock, så vi kan använda dess inre hålrum till förvaring av saker till poolen, medan vi väntar på att regnmolnen ska skingras så vi kan njuta av morgonsolen på vår nya sittplats.

Blad i trädgården

Midsommardag innebär väl höjdpunkten på sommaren, och med ett hällregn under natten, som vattnade jorden, står nu växtligheten i sin fulla prakt! Varje växt har fått sina livgivande blad, som med fotosyntesens hjälp knyter koldioxid till sig och tillverkar druvsocker. Ett underverk i sig, som pågår hela tiden!

Blommorna står ofta i fokus, och likt bin och humlor svärmar vi kring dem. Jag vet till exempel inte i hur många vinklar jag har fotat den vackra midsommarbuketten som jag fick av en vän med en blommandet trädgård. Den fångar min blick hela tiden.

Men nu är det bladen som ska få stå i fokus en stund. Det blad som oftast fångar min uppmärksamhet är den stora koreanska piprankans. Det är hjärtformat, lysande limegrönt och stort som mitt ansikte. Även fikonets blad är fantastiska. Som stora jättehänder, kraftiga, lite sträva och fylligt gröna och så har vi den röda perukbusken, vars ovala form och djupa färg lyfts fram av avenbokhäckens och murgrönans gröna vägg och matta. Ginkon är så speciell, katsurans blad så översvallande många, daggkåpan så vacker när den fångar vattenpärlor, dvärgsyrénens så små och perfekt välformade, oxelns så härliga när vinden vänder dem och visar den silvergrå baksidan, rådhusvinets sätt att klättra och skifta i färg, hasselörtens mörka gröna hjärtan i skuggan, blåregnets sköra flikar, bolltistelns taggiga blågrå... Alla plantor har sin charm och sina tilltalande drag.

Visst är midsommarbuketten fantastisk vacker?

En plats i solen

Några skottkärror fyllda med betongsten som senare ska tillbaka till framsidan flyttades över till hörnan med morgonsol i trädgården. Jag har naturligtvis inte lagt dem på riktigt, inte grävt ut, inte lagt markduk, inte fyllt på med makadam eller sättsand, utan bara lagt dem ovanpå jorden, men nu har jag en liten upphöjd uteplats i morgonsolen. De fina squashplantorna, som jag har adopterat från en vän som har drivit upp dem, har fått varsin kruka och de stora gula blommorna lyser upp så vackert.

Anlägga ny rabatt

I flera år har jag funderat på utformningen av vår sista rabatt, vilken skulle sluta cirkeln. När vi anlade trädgården var planen två cirklar av gräs, som skulle bilda en evig åtta, med tydligt avgränsade väggar i bakkant och gångar mellan häcken och rabattens bakre vägg. Cirkeln vid vår uteplats, har vi dock aldrig slutit, eftersom vi både ville ha den omedelbara kontakten mellan bordet och gräsmattan, och ville ha större gräsyta för volter och spring. Förra sommaren gick det dock inte att hålla liv i gräset, och planerna på rabatten började ta form.

Cirkeln förstärkt med streck i bilden
- och ett planerat träd som aldrig blev

När jag planerar en rabatt tar det ofta väldigt lång tid och många skisser. Jag planerar klart, väntar några veckor, tänker igen, planerar om, väntar... Denna gång var det många tankar kring ett litet svagväxande plommonträd på stammen Pixy, som stod på önskelistan, men trädet med stort T stod inte att finna i plantskolan, så jag tänkte om och började leta bland frösåddingar och plantor i de andra rabatterna. I tidigare versioner av rabatten har den fyllts av pioner. Jag köpte till och med en bok om enbart pioner som jag läste framlänges och baklänges, när jag planerade rabatten för några år sedan, men nu blev det inte så. Mina två pioner står istället i fjärilsträdgården. Så, vad skulle nu ge rabatten sin karaktär när det varken blev plommon eller pion? Fem av sticklingarna från det beskurna fikonträdet överlevde utomhus i vinter. Dessa ville jag gömma bland perenner och sommarblommor. Blåbären lyckades också klara sig i krukor, och dessa ville jag jorda. Kunde några andra goda växter flyttas från södersidan? Jordgubbar? Sparris? Kanske.

Jag la ut vattenslangen över gräset och markerade kanten på den nya rabatten. Tittade från olika vinklar, justerade, och satte ner spadar. Nästa steg var att dra dit krukor för att kolla höjd, och prata med familjen. En god synpunkt från dottern var att behålla siktlinjer inifrån vardagsrummet. En lika god synpunkt från en vän, var att även planera från sommarrummet sett. Han sa att han gillade stengången genom rabatten mellan sommarrummet och Katsuran, så den idén spann jag vidare på. Gången ska både ge ögat och fantasin en öppning för rörelse ut i trädgården och göra det lätt att nå ogräs, bär och häcken när den ska klippas. Vyn från ovanvåningen är också viktig. Det måste vara harmoni när man rullar upp och ner gardinen i sovrummet. Det görs ju ändå varje morgon och varje kväll, mer än 700 gånger per år. Jag har gått upp och ställt mig och tittat ut genom fönster många gånger under arbetets gång.

I anläggningsskedet

När jag väl började gräva insåg jag varför gräset inte klarade sommaren i vår hörna. Strax under gräset var jorden kompakt av ett väldränerande lager på cirka 30 centimeters djup. Jag hade hittat mer makadam! Där förlängdes grävarbeten med en dag och muskelkraft i form av en stark man i sina bästa år fick kallas in. Han fick i alla fall en paus från trädäcket och bänken som han påbörjat.

Elefantgräs (Miscanthus) kommer att rama in uteplatsen och ge lite eftermiddagsskugga, men inte begränsa siktlinjen för mycket. Bakom det står blåbärsbuskarna och krusbärsbusken och på andra sidan gången har jag satt en låg häck av hortensior (Hydrangea) som jag har fått som krukväxter. Dessa kommer att klippas in på samma höjd varje år och vattnas mycket. De får skugga av huset fram till tolv och från häcken från fem, då jag hoppas att de inte står för torrt. All makadam grävde jag ju inte upp... Som du förstår är detta en chansning. Jag hoppas att rötterna letar sig ner. Mellan gräskanten och hortensiorna öste jag på med vita rudbeckior som frösått sig, och alltså kommer att ha alla nyanser från vitt till ljusrosa till mörkt cerise. Så länge moderplantorna bär på anlag för färg, så blir inte alla frösådder vita och i våra rabatter är alla genetiska variationer välkomna! Eftersom det inte blir så många blommor i år satte jag ner zinniorna som mamma har dragit upp mellan rudbeckiorna och under de höga perennerna gömde jag fikonens fem små sticklingar. För jag undan bladen lite så vinkar de små sötnosarna till mig med sina knubbiga små treflikiga första blad, därunder. Vi delar i tystnad hemligheten om deras kommande storslagenhet. Om de får trivas där, vill säga.

Två misstag gjordes sedan. Det första var att jag valde jordgubbar som kantväxt. Inte vackert. Bara spretigt. Det andra var att jag planterade och sedan rusade iväg utan att vattna. Döda, spretiga jordgubbsplantor är ingen vacker syn. Otillfredsställelsen skavde i magen under natten, men över ett glas vin med goda vänner kom idén om daggkåpor - men de blir ju så stora - och sedan min mans replik: ”Jag tycker om nävor”. Eftersom de ljusrosa nävorna skulle flyttas, de växer kompakt och lågt, och påminner i bladverk om späda daggkåpor fick de flytta in i rabatten och bilda kant. Jag vet att de fröar av sig om de trivs, men även små nya plantor är ju vackra, och de är ju min mans favorit.

Allra sist plockade jag upp hasselört (Asarum) från överallt i trädgården och satte i skuggan av blåbär och elefantgräs. Eftersom det är varmt och rötterna var torra, slapp jag den värsta doften från de stinkande rötterna och kunde behålla handskarna. Rabatten är nu klar, inget skaver längre i magtrakten och nu får jag sluta skriva blogg och istället gå och vattna hortensiorna! Slutföraren i mig är nöjd. För stunden. Lycka är ju fantasin och rörelsen mot det nya, lika mycket som att bli klar.

Solsäng och soffa

Två soffor har levererats till vårt hem denna vecka. Den första är en solsäng i vit metall och ställbar rygg, som man med lite kuddar som ryggstöd kan ha som soffa. Den beställde vi från Jotex, och är mycket nöjda med. Det ska bli skönt att slappa i solen, även om regnet kom samtidigt som semestern, och vi tillfälligt fick flytta in den i sommarrummet. Jag ska sy ett överdrag av vaxduk till den, så vi inte behöver vakta på regnet.

Den andra soffan är en tre meter lång soffa med schäslong från Ikea. Den byggde vi ihop idag och passade på att möblera om lite. Just nu ligger vi och slappar i den stora soffan och njuter av kontakten med den höga himlen i sommarnattens dunkel. Tänk att man kan få ha det så gôtt!

Jag minns att jag för ett år sedan, innan vi satte igång, var rädd för att glasväggar och glastak skulle göra att vi bara fick ett vardagsrum till och att vi skulle förlora sommarrummets utomhuskänsla. Nu tycker jag att vi har fått ett vardagsrum till och att vi har behållt utomhuskänslan (fast utan frysa-delen av utomhuskänslan).

Nu när rummet är klart - efter den sista mjukfogningen och tätningen, som vi nog gör imorgon - ska jag ägna mig åt trädgården igen och som jag längtar efter jord under naglarna, vattning och blomstrande glädje!

Luft-luft-värmepump

Tom vägg, utan luft-luftvärmepump och ventil

På onsdag kommer Evelina och gänget tillbaka för att installera den luft-luft-värmepump som vi beställt av Tommy på Villabutiken. Modellen från Daikin heter Stylish, och det får vi hoppas att den är. Den ska sättas upp på den vägg i sommarrummet som vätter mot förrådet. Sladdar och rör kommer att ledas utmed väggen på insidan av förrådet och ut på södersidan. 

Vi valde denna lösning av tre skäl, förutom att det är den snyggaste varianten (efter golvvärme som vi valde bort på grund av systemets tröghet):

1) En luft-luftvärmepump kan värma sommarrummet till frostfritt på vintern och snabbt göra rummet behagligt varmt de stunder då vi vistas där.
2) Den kan kyla hela bottenvåningen om vi öppnar köksfönstret de där heta sommardagarna då det är olidligt.
3) Den kan sättas på fläktläge så vi kan få ner solvarm luft från taket till golvet.

Modellen heter Stylish och
vi valde aluminiumgrå 

Doft av dvärgsyrén i full blom fyller trädgården.

Vi funderar på att även sätta en ventil mellan sommarrum och förråd, så att även förrådets luft kan cirkulera lite. Som det är nu, helisolerat och ouppvärmt utan ventil, så blir det lite muggigt. Det kliar i fingrarna att ta sig an förrådet, slänga, rensa, städa upp och göra fint även där, men när semestern kommer och tid finns, har jag nog omvärderat och nedprioriterat, för då blir det nog trädgården jag vill ägna mig åt. Den är lite försummad. Tur ändå att perenner och buskar kommer tillbaka och blommar utan omvårdnad.