Mitt val av kompost

Vi beställde vår
jorakompost direkt
från Joraform

Varför vill man ha en kompost? En önskan om att sluta kretsloppet? En glädje i att förädla illaluktande sopor till trädgårdsgödning? En miljömedvetenhet? Det En lättja i att slippa åka iväg och köpa näring och slänga löv? Det finns nog många svar på den frågan. För min del handlar det om att det är kul att pyssla och ta hand om komposten och hålla den levande, samt att minska på konstgödning och bidra till ett mer hållbart samhälle.

Så varför har jag tunna som hämtas av kommunens avfallshanterare, istället för en traditionell kompost? I och med att vi inte har stora, tomma ytor i vår lilla villaträdgård, så vill jag inte ha kompost för löv och gräsklipp. Det tar helt enkelt för mycket plats och för lång tid för processen. Dessutom behöver man vara noggrann så att frö- och rotogräs inte hamnar i en sådan kompost i och med att man då sprider ogräset igen när man använder den färdiga komposten i rabatterna. Vid höga temperaturer kan ogräset förstås dö, men det är inte alltid en trädgårdskompost blir så varm. En tredje anledning är att det är ett tungt grävjobb som tar några timmar några dagar om året, i och med att trädgårdskomposten behöver vändas för att syresättas, så att förbränning och förmultning hålls igång.

Två pallkragar som jag tidigare har odlat i fungerar
som enkel kompost för löv och kvistar.

Lådan fylls på ett par timmar, men innehållet sjunker ihop
så lika mycket till ryms inom en vecka.

Ändå... på våren när trädgårdstunnan som hämtas av trädgårdsavfallssopbilen var fjortonde dag, så snabbt blir full, undrar jag varför jag inte bara sätter igång en vanlig kompost. I år blev jag dessutom inspirerad av en av mina vänner, som precis skulle bygga en stor kompost med två eller tre fack. Hon var så entusiastisk och trots min skeptiska inställning, tog jag fram ett par pallkragar och satte igång, och nu samlar jag gräsklipp, löv och pinnar från häckklippning i lådan. Innehållet sjunker ihop och vi kan fylla på mer i takt med att trädgården vårstädas, men börjar förmultningen? Orkar jag hålla på med luftning och vattning, kol-/kvävebalans och omgrävning? Kanske... men när det finns plats i tunnan, så flyttar jag nog successivt över avfallet och låter det hämtas. Det känns också som att den där högen är en inbjudan till sniglar, möss och råttor, och jag tycker att de passar bättre i skogen än bland villor. Råttor är nog egentligen inte så lockade av just min komposthög, eftersom jag aldrig lägger matrester i den, men den kan fortfarande vara ett fint gömställe för dem, och i Malmö finns det många råttor, har jag hört!

Så nu vet du varför jag inte brukar ha en gallerkompost, öppen komposthög eller grön plastkompost, men jag sa ju att jag komposterar...

Jag har valt en hushållskompost för matavfall. De bruna påsarna med matavfall som hämtas i tunna använder jag till fisk-, fågel- och köttrester, men allt annat läger jag i den egna komposten. Komposten klarar kött också, medför det behöver man tillstånd från kommunen, och det kostar nästan tusen kronor, så då är det lättare att låta bli. Ben och äggskal bryts ju inte heller ner, så det får åka iväg av den anledningen. Var tredje dag ungefär matar jag komposten med det jag samlat ihop. Teblad, torrt bröd, kaffebönor, potatisskal, äppelskruttar och yttre salladsblad i mindre bitar, varvas där med finfördelat, torrt kompostströ.

Jag har valt en modell som ser ut som en tombola, som jag snurrar på när jag går förbi. Den har två fack och jag fyller på det första i två-tre månader och sedan får innehållet i första facket eftermogna tills det andra facket är fullt. De blöta matresterna innehåller mycket kväve och kompostströet, som är torr torv och torkade kvistar, innehåller mycket kol. Känner man på den ska den kännas fuktig, men inte blöt, ungefär som en urkramad disktrasa. Är den för torr får man vattna och är den för blöt får man tillsätta mer strö. Detta är att hålla koll på kol-/kvävebalansen och är så lätt i min kompost! När det regnar rinner lakvattnet ut ur springorna undertill och går förstås att samla upp och näringsvattna med. Luktar gör den bara om den är för blöt eller inte blivit snurrad på under en lång tid. Snurrningarna av ”tombolan” gör att innehållet både blandas och syresätts. När båda facken är fulla så är det första facket färdigt att skördas på fin näring och när man tänker efter, faktiskt i stort sett samma näring som jag har fått i mig, i och med att komposten och jag är matade med samma matvaror.

Så här ser komposten ut efter vintervilan. I maj lägger jag ut den i köksträdgården, rabatterna och i häcken.

Min kompost  har snart tio år på nacken och skruvar och beslag har rostat, men jag räknar med att den håller många, många år till. Jag är nöjd med mitt val av kompost.

JoraformJoraformJoraform