Skuggrönan var verkligen en ytlig matta, en ”carpet”, som låg ovanpå jorden. Förundrade över dess gröna livskraft lyfte vi lätt upp stora sjok. Vad har den levt av? Hur har den fått näring och vatten? Lika enkelt som det var att flytta skugggrönan, lika svårt var det att få upp blåregnet. Två kraftiga pålrötter grävde sig långt ner i makadamen under plattorna och vi fick använda sekatören i omgångar för att klippa av dem. Motsvarande stam fick vi såga av från blåregnet, och kvar blev späda rötter och späda grenar. Om det överlever, kanske det kan ge lite blomning kommande somrar, för att det ens har vuxit i den torftiga och blåsiga miljö vi gett det de första femton åren, är ett under.
Vårt sommarrum har förlorat sin läsida av tyg och blåregn på spaljé och uterummets skepnad kan med lite fantasi skönjas. Det kommer att bli fint med kontakten med trädgården, hoppas jag. Blåregnet med tillhörande spaljé står nu vid soptunnorna. Om vi kan lägga i skräp i dem, vet jag ännu inte. Vi ser det som en provisorisk lösning, för cykelställ, sopstation, stensättning och pergola i det hörnet, är inte dagens, eller ens årets, projekt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar