I bokskogen göms vitsipporna under ett tjockt, surt täcke av rödbruna löv, som under sommaren förmultnar till fin mylla. Vårsolen når genom de glesa trädkronorna när vitsipporna rullar ut sin gröna spegel mellan stammar och stenblock och när de blommat över står skogen saftigt ljusgrön och de stolta trädens rötter tar hand om allt vatten, så att vitsipporna får det fuktigt men inte blött, medan de vilar och väntar till nästa vår.Vitsipporna i vår trädgård finns i ett hörn nära häcken och högvuxna gräs, som ger sipporna utrymme just i vårvintern, för att sedan ta över all uppmärksamhet.
Rötterna till dessa skönheter har jag fått av min svärmor, som delar kärleken till sippan och så generöst delar med sig av de små daggmaskliknande rariteterna (rötterna alltså).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar