Delad glädje är dubbel glädje

Min kära granne knackade på och lämnade över två små plantor av krasse som hon drivit upp och jag passade på att visa hur stora tomatplantorna blivit, de som hon gav mig för en månad sedan. Strax kom hon över med ytterligare fyra tomatplantor och jag började sätta om dem. Jag blev så glad!

Jag brukar så mina tomater i början av mars, men i år hann jag inte, och tack vare en kär vän kan jag nu ändå hoppas på skörd även i år.

Och grannen då, vad tjänade hon på det? Tja, det är väl inte det vänskap går ut på, att man ska tjäna på sina gåvor eller motprestera, och vi byter växter med varandra hela tiden, men jag kom att tänka på att hon tycker om vallmo, så en påse med frö från mormors praktfulla jättevallmo fick hon med sig och det tror jag hon blev glad för.

Delad glädje är dubbel glädje!

Barmark eller Pärlhyacintens lov

När man man som jag har mindre trädgård än odlingslust, och ofta använder spaden som skohorn för att få plats med alla trädgårdsdrömmar, är det kanske konstigt att pärlhyacinter (Muscari botryoides) får lov att sprida sig hämningslöst i hela trädgården, men förklaringen ligger nog i den skånska vintern.

Att bo i södra Skåne innebär att man oftast har barmark hela vintern. Vintervita vyer att vila ögat mot lyser med sin frånvaro. Istället låter jag drivor av blöta, bruna fjolårslöv skydda växternas ytliga rötter och när vinden för bort dem är det den lika mörkblöta jorden som är basen till tavlan av torra bruna kvistar. Kanske är det just dessa månader av längtan efter det vackra som får känslorna att explodera när våren kommer.

I juni när pärlhyacinterna blommar över, är det därför mellan den vita stäppsalvian (Salvia nemorosa 'Schneehügel') och de stora vita rabattrosorna 'Karen Blixen', som de torra fröställningarna ska smulas sönder. Nästa år vill jag inte ha barmark här i april, utan tunna gröna spröt och året därpå önskar jag att himlen speglas i ännu en matta av blå pärlhyacinter just här!

Våren saknar stoppknapp

Nu hinner jag inte med riktigt. Körsbärsträdet är plötsligt grönare, sparrisarna fler och blåbäret står i blom!

Dessutom har pärlhyacinterna fått sällskap av purpurfärgade, schackrutiga kungsängsliljor (Fritillaria meleagris), min absoluta favorit bland fritillariorna. Hoppas också att de små söta vita tulpanerna kommer igen i år.

Det finns ingen stoppknapp på våren, så det gäller att njuta nu!

Magnolia

Det är aldrig för sent att plantera et äppelträd... eller en magnolia! Efter att ha pluggat några år i Lund är kärleken till det blommande trädet djupt rotad. Tror till och med att jag och mina vänner klättrade i Lundagårds blommande magnolior iförda balklänningar och högklackat en gång. Troligen på mitt initiativ. Så respektlöst skulle jag aldrig behandlat en magnolia några hundra akademiska poäng senare. Kärleken till magnolian behöver dock inte växa fram, utan den kan slå ner som en blixt från en klarblå himmel första gången du stöter på den. Mig händer det varje år och idag hände det igen!

Framtid

Trädgårdsbacillen, som väcker en längtan efter utomhus, efter att sticka upp maskrosor och så fröer, har slagit till igen. Denna gång är det nioåringen i familjen som drabbats.

Aklejor, minipumpor och blomman för dagen ska vårdas fram av hennes ljusgröna fingrar och min uppgift blir att förse henne med bra rabatter för utplantering. Jag har ett par månader på mig!

Katsura (Cercidiphyllum)

Förutom att katsuran som bor hos oss är ett slående vackert litet träd, är det också mycket speciellt.

Det kan bli högt, men just denna variant av katsura blir inte 40 meter hög, som hemma i Kina eller Japan, både på grund av Sveriges klimat och eftersom det är en pendula, en hängande sort.

Nu på våren blommar trädet med små röda blommor, de första bladen slår ut i rött och blir ljusgröna under sommaren. Till hösten står det i gult och när frosten nyper det luktar det pepparkakor en hel dag.

Lite märkligt är att det detta träd inte har några släktingar. Katsuran är alltså det  enda släktet i en helt egen familj. Jämför man med till exempel rönn, så finns det kanske 100 arter inom släkten Sorbus, till exempel olika rönnar och olika oxlar, och de ingår i rosfamiljen, där även rosor och björnbär och en massa andra växter ingår. Katsuran är dock ensam i familjen katsuraväxter (Cercidiphyllacea).

Välkommen hem!

En gråmulen dag med så mycket pollen i luften att lungorna går på halvfart, näsan kliar och ögonen rinner är det fantastiskt att välkomnas hem av glad musik och barn som snart är klara med middagen.

Att få ta en runda i trädgården känns också välkomnande. Sparrisen säger hej, körsbärsträdet vill snart bjuda på blommor och katsuran är fylld av tusen små röda hjärtan. Härligt!

Mormor

Den sjunde april var alltid din dag och din födelsedag var alltid en stor dag. Punkt.

Du fattas mig, mormor. Din aldrig sinande energi och intensitet. Din känsla för det vackra, din vilja att göra gott och se till det glada och roliga.

Din fantastiska trädgård, som en park, med alla vackra växter och goda smaker. Aldrig nytta. Bara skönhet.

Så mycket av dig som lever i mig.

Den sjunde april närmade sig. Jag tänkte på dig. Den sjunde april kom och gick. Jag tänkte på dig. För dig mormor.

Pionen jag fick spirar. Gullvivorna, som du älskade sprider sig i trädgården. Magnolian står i knopp. Kan du se det?

Solig lördag i april

Så kom dagen då de första utemöblerna letades fram från förrådets innersta hörn, pulkorna stuvades undan och näsan vändes mot solen i söderläge. Underbart!

Tre tuvor med starr hamnade i trädgårdssoptunnan och ersattes med bambu och lavendel. Smultron revs upp och vore det inte för att alpklematisen snart blommar, så skulle den fått ny plats. Skohornet igen, tror jag. Får nog börja använda krukor, som väntsalar...

Under buddlejan växer hur många påskliljor som helst, men bara en blommar i år, troligen står de för trångt. Min plan är att flytta dem till gången mellan häcken och de höga gräsen. Vore det inte vackert med en påskliljeskog där under tidig vår? Får se om jag kommer ihåg det i september.

Om värmen står oss bi blir det söndagsfrukost ute imorgon!

Gratis

Inom teologin har jag för mig att man förklarar Guds nåd, grace, som en gåva från Gud. Man kan få sin tro, sitt liv eller sin räddning från Gud, genom hans nåd. Så nåd betyder ungefär gratis. Att man får något utan motprestation. Det låter kanske krångligt i våra sekulariserade öron, men kan ändå vara värt att stanna vid en liten stund.

En troende ska alltså acceptera att allt som den har, har den fått gratis av Gud, bara för att, liksom. Någon motprestation behövs alltså inte, även om en kristen bör försöka öva på att älska sin fiende, en muslim be, vallfärda och ge till fattiga och en judisk person bör följa lagen. Framförallt ska de alla tre älska Gud och behandla andra människor som de själva vill bli behandlade, men ändå, helt gratis får de allt.

Jag vill gärna visa min uppskattning tillbaka när någon gör mig glad, men övar mig på att inte känna tacksamhetsskuld. Det där med nåd är ändå lite för krångligt för mig. I trädgården däremot, där kan jag ta emot gratis och utan att känna att jag behöver ge något tillbaka.

Tänk att varje vår, helt gratis, tränger knopparna fram ur jord och på grenar. Gratis!

 

- Nu är det som bäst!

- Nu är det som bäst! säger min man och slår ut med armarna mot trädens nakna grenar och gräsmattans bruna fläckar och tjocka gröna mossa. Jag vet vad han menar. Han öppnar ögonen på mig varje vår. I de undanskymda hörnen i trädgården finns alla bevis på att våren är här.

- Nu är vintern som längst bort!