Barmark eller Pärlhyacintens lov

När man man som jag har mindre trädgård än odlingslust, och ofta använder spaden som skohorn för att få plats med alla trädgårdsdrömmar, är det kanske konstigt att pärlhyacinter (Muscari botryoides) får lov att sprida sig hämningslöst i hela trädgården, men förklaringen ligger nog i den skånska vintern.

Att bo i södra Skåne innebär att man oftast har barmark hela vintern. Vintervita vyer att vila ögat mot lyser med sin frånvaro. Istället låter jag drivor av blöta, bruna fjolårslöv skydda växternas ytliga rötter och när vinden för bort dem är det den lika mörkblöta jorden som är basen till tavlan av torra bruna kvistar. Kanske är det just dessa månader av längtan efter det vackra som får känslorna att explodera när våren kommer.

I juni när pärlhyacinterna blommar över, är det därför mellan den vita stäppsalvian (Salvia nemorosa 'Schneehügel') och de stora vita rabattrosorna 'Karen Blixen', som de torra fröställningarna ska smulas sönder. Nästa år vill jag inte ha barmark här i april, utan tunna gröna spröt och året därpå önskar jag att himlen speglas i ännu en matta av blå pärlhyacinter just här!