Utan henne hade det blivit en tomatlös sommar i år. Vintern gled över i mer grått väder och veckorna gick utan att fröerna kom i jorden. Papper fylldes av skisser på andra drömmar, men i fönsterkarmarna var det ingen trängsel. Lika bra, tänkte latmasken i mig, vi kommer nog att missa vattningen i sommar, och när tomaterna är klara så köper msn ett kilo för en tia... Så plötsligt strålade solen in genom fönstren och tulpaner stod i knopp där utanför och det blev uppenbart att något väsentligt saknades.
Nu njuter jag av den skarpa doften från bladen och tittar till mina adopterade små telningar flera gånger om dagen och längtar efter smaken av de solmogna röda och gula körsbärstomaterna. Vilken tur jag har som är vän med tomaternas okrönta drottning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar