Det blåser småspik

Lagom till min man får semester har jag tröttnat på bygget. Är less på omålade plankor, obyggda väggar, okontaktad byggare och på att hela trädgården är upp och ner och att uppgrävda växter står och dör i säckar. Usch och fy. Till råga på allt så blåser det 10 m/s idag och regnar vasst om man sticker ut näsan. Det känns som att vinden kastar grus eller småspik på en. Presseningen som jag skulle sätta upp mot regnet i den gamla pergolan stannade inte kvar, så jag kämpade i en timme mot kastbyar innan jag fått upp en list som skulle hålla den på plats och mer än en gång tappade jag greppet och fick brädan över näsan. Lagom roligt, det här med att bygga.

Det är så mycket saker överallt. Jag försöker blunda för att slippa se det när jag är ute, i tvättstugan eller i förrådet, men det är ingen jättebra lösning. För lätt att snubbla över sakerna med den metoden. Orkar bara inte se eländet. Om jag bara kunde slänga och göra mig av med! Jag hamstrar som om jag vore född och uppvuxen i nöd, inte som den bortskämda lilla flicksnärta jag är.

Öppet och luftigt, men fy vad kallt och blåsigt!

I en annan dimension lever jag som bohemisk konstnär, omgiven av mängder av vackra saker och prylar som snart ska bli något. Jag är fylld av liv och lust och skaparglädje och delar generöst med mig av min livsvisdom som är fri från måsten och krav. Hur kan det vara min drömbild, när det är så långt från mig? I denna dimension mår jag bäst när varje sak har en funktion och plats, och när det råder lugn och ordning kring mig. Lite fyrkantigt, men så mycket jag! Jag undrar just när mitt runda och mitt fyrkantiga jag ska mötas och förenas i en skön harmoni, eller när jag ska acceptera mig som jag är och låta min fyrkantighet blomma ut och också vara bra!

Bilden från idag är tagen inifrån huset och visar en vit pressening där vi snart ska ha glastak, tyg som nästan blåst bort där vi ska ha glasskjutdörrar och öppet mot södersidan där vi ska ha vägg och fönster. Nu längtar jag efter att vi kommer framåt. Oj, vad otålig jag är! Jag skulle vilja sitta där i lä under glastaket redan nu!

Istället för att föra projektet vidare framåt går jag in och värmer mina kalla, blöta fötter och längtar efter vår kommande bilsemester! Det kallas att fly, tror jag.

Tur att man kan plocka in lite av sommaren!