Novemberlov

Det är hög luft, frost och gnistrande solsken, det vill säga en helt underbar morgon. Barnen sover gott där uppe och jag har några timmar för mig själv innan andrafrukost med dem. Det är skönt med semester.

Östersidan panelad och snart klar och snart kommer taket.

Igår morse var Björn, som ska sätta glastaket, här och tittade till bygget. Det var skönt att han gav oss ett okej till det vi gjort hittills. Det enda han försiktigt påpekade var att vi kan ha satt panelen för tätt på östersidan, och att de kommer att glesa lite på den delen de sätter. Han fick också planera in en kranbil till våra balkar, som är så stora att vi får förvara dem i hallen ett par veckor. Konstruktionen kommer att bära balkarna utan problem, sa han, men att få upp dem går inte utan kranbil, och det låter ju klokt. Vi vill ju inte att någon ska skadas.

Hur vi fick in balkarna? Pappa, förstås! Och en vagn, ett par säckakärror och en massa samarbete.

Till skillnad från oss, förstår han vad som väntar.
Han har gjort det förr.

Så stora såg de inte ut på bild!

Vad gör jag då med min semestervecka? Det mesta är målat nu. Snart kan penslarna tvättas och hängas för torkning. Idag går det dock inte att måla, eftersom det är frost och en minusgrad, och även om det hade varit varmare, så hade jag nog dragit lite på det ändå, för jag vill inte att det ska ta slut. Visst är det skönt att slutföra, men jag tycker ju om målandet. I fyra månader har jag haft omålade brädor som jag har vilat i att ta mig an. Att måla har gjort gott för min spända, ansträngda axel. Ibland om kvällarna har jag dragit på mig målarkläderna, gått ut till brädhögen, satt på en radiokanal med gammal 80-talsmusik och låtit armen pendla i takt till musiken. Sjungit med? Absolut! Vad banden heter har jag glömt, men texter och melodier sitter kvar sedan tonåren.

Den högsta balken ska bli stöd i nederkant för glastaket,
få en plåtad hängränna på ena sidan och bli min utsikt
från köksfönstret på andra sidan.
Den lägre stora balken ska sitta mot tegelväggen.

Det är så himla spännande med glastaket! Tänk att rummet kan vara tätt redan inom två veckor! Det känns lite overkligt. För sex månader satt jag och skissade ett glastak i en anteckningsbok och snart är det trä, stål och glas istället för blyerts och kritor på mjukt papper. Alla förändringar börjar med en idé.

Någon av ungdomarna väcks av sin klockradio där uppe. Var det idag någon skulle till Köpenhamn? Kanske får jag tidig andrafrukost idag.