Röra, oändlig röra

Sedan elektrikern var här för ett par veckor sedan har dörren till tvättstugan varit blockerad av uppgrävd grus och makadam och betongstenar. Kanten av sjösten som tidigare prydde östersidans husgrund är också uppgrävd och blandad med den grå stenen som låg och ska ligga under. Hela högen med sten har dessutom landat ovanpå mina söta plantor av hasselört som jag har vårdat ömt och i flera år har försökt få att trivas på östersidan och så har ju gången upp till huset varit uppbruten. Granitplattorna behövdes ju tas upp för att göra plats för elröret som ledningen in till undercentralen i förrådet skulle gå i.

Så många timmar, och långt ifrån klart

Imorgon har fogen härdat och
entrén är fin igen!

Det hela har varit så ledsamt att titta på att jag har valt att gå in och dra en filt över mig. Det där med filten kan ju förstås också bero på en ihållande huvudvärk och uppmaningen om att isolera sig på grund av Corona-viruset Covid-19 som grasserar för fullt i hela världen, men lite av undvikandet beror nog också på den stora röran och oredan, som det inte ser ut att finnas något slut på.

Idag behövde vi dock lite frisk luft och efter en lång stunds planerande av sommarrummet, som resulterade i ett par ark nedskrivna planer för nästa steg, så tog vi oss an plattsättning och sortering av stenar.

Det tar många timmar att bli klar med framsidan, men lite kul är det att det skrider framåt igen. Kanske kan vi till och med ta ett bad ikväll. Se, det är inte bara jobbigt, utan lite kul också, och dessutom  skymtar tussilagon från dikeskanten!

Tussilago