Redan när vi planterade magnolian sa vi att vi ska sitta på balkongen och dricka te när vi blir pensionärer och titta på blommorna därifrån. Nu är vi snart halvvägs dit i år räknat och på 15 år har magnolian nästan redan nått sin fulla höjd. Snart ser man den bäst från balkongen eller på håll.
Magnolian är ett mycket gammalt träd, så gammalt att dinosaurierna kunde njuta av det och det sägs att det på den tiden ännu inte fanns några bin som kunde pollinera magnoliorna, utan det var skalbaggar som skötte den sysslan. (Källa: Wikipedia)
Veckan innan magnolian slår ut kretsar min man oroligt runt den och varnar den för frostnätter. Ett år när den var liten, svepte vi till och med in den i filtar. I år blev min man besviken, för fristen kom en natt och magnolians knoppar fick bruna kanter och en crèmevit ton istället för den krispigt vita, men det kommer ju fler vårar och jag tycker fortfarande att den är vacker så det tar andan ur en. Tänk att detta magnifika, exotiska, urtidsträd vill blomma här hos oss!
Sneda kvällstrålar och klarblå himmel |
Närbild |
Klar natt i gatlampans stålkastarsken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar