Längtan till jord, spadar och gröna blad väcks i mig så fort jag har slagit upp ögonen om morgonen. Ändå är det inte alltid jag tar mig för så mycket. Jag går från bänk till bänk med min kopp kaffe eller mitt vattenglas, och petar lite här och plockar lite där, och så går dagen. Jag gör lite som de surrande bin och humlorna, som min man tycker så mycket om, som i lugn och ro flyger mellan blommorna. Ibland är det så skönt att bara vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar