Anlägga ny rabatt

I flera år har jag funderat på utformningen av vår sista rabatt, vilken skulle sluta cirkeln. När vi anlade trädgården var planen två cirklar av gräs, som skulle bilda en evig åtta, med tydligt avgränsade väggar i bakkant och gångar mellan häcken och rabattens bakre vägg. Cirkeln vid vår uteplats, har vi dock aldrig slutit, eftersom vi både ville ha den omedelbara kontakten mellan bordet och gräsmattan, och ville ha större gräsyta för volter och spring. Förra sommaren gick det dock inte att hålla liv i gräset, och planerna på rabatten började ta form.

Cirkeln förstärkt med streck i bilden
- och ett planerat träd som aldrig blev

När jag planerar en rabatt tar det ofta väldigt lång tid och många skisser. Jag planerar klart, väntar några veckor, tänker igen, planerar om, väntar... Denna gång var det många tankar kring ett litet svagväxande plommonträd på stammen Pixy, som stod på önskelistan, men trädet med stort T stod inte att finna i plantskolan, så jag tänkte om och började leta bland frösåddingar och plantor i de andra rabatterna. I tidigare versioner av rabatten har den fyllts av pioner. Jag köpte till och med en bok om enbart pioner som jag läste framlänges och baklänges, när jag planerade rabatten för några år sedan, men nu blev det inte så. Mina två pioner står istället i fjärilsträdgården. Så, vad skulle nu ge rabatten sin karaktär när det varken blev plommon eller pion? Fem av sticklingarna från det beskurna fikonträdet överlevde utomhus i vinter. Dessa ville jag gömma bland perenner och sommarblommor. Blåbären lyckades också klara sig i krukor, och dessa ville jag jorda. Kunde några andra goda växter flyttas från södersidan? Jordgubbar? Sparris? Kanske.

Jag la ut vattenslangen över gräset och markerade kanten på den nya rabatten. Tittade från olika vinklar, justerade, och satte ner spadar. Nästa steg var att dra dit krukor för att kolla höjd, och prata med familjen. En god synpunkt från dottern var att behålla siktlinjer inifrån vardagsrummet. En lika god synpunkt från en vän, var att även planera från sommarrummet sett. Han sa att han gillade stengången genom rabatten mellan sommarrummet och Katsuran, så den idén spann jag vidare på. Gången ska både ge ögat och fantasin en öppning för rörelse ut i trädgården och göra det lätt att nå ogräs, bär och häcken när den ska klippas. Vyn från ovanvåningen är också viktig. Det måste vara harmoni när man rullar upp och ner gardinen i sovrummet. Det görs ju ändå varje morgon och varje kväll, mer än 700 gånger per år. Jag har gått upp och ställt mig och tittat ut genom fönster många gånger under arbetets gång.

I anläggningsskedet

När jag väl började gräva insåg jag varför gräset inte klarade sommaren i vår hörna. Strax under gräset var jorden kompakt av ett väldränerande lager på cirka 30 centimeters djup. Jag hade hittat mer makadam! Där förlängdes grävarbeten med en dag och muskelkraft i form av en stark man i sina bästa år fick kallas in. Han fick i alla fall en paus från trädäcket och bänken som han påbörjat.

Elefantgräs (Miscanthus) kommer att rama in uteplatsen och ge lite eftermiddagsskugga, men inte begränsa siktlinjen för mycket. Bakom det står blåbärsbuskarna och krusbärsbusken och på andra sidan gången har jag satt en låg häck av hortensior (Hydrangea) som jag har fått som krukväxter. Dessa kommer att klippas in på samma höjd varje år och vattnas mycket. De får skugga av huset fram till tolv och från häcken från fem, då jag hoppas att de inte står för torrt. All makadam grävde jag ju inte upp... Som du förstår är detta en chansning. Jag hoppas att rötterna letar sig ner. Mellan gräskanten och hortensiorna öste jag på med vita rudbeckior som frösått sig, och alltså kommer att ha alla nyanser från vitt till ljusrosa till mörkt cerise. Så länge moderplantorna bär på anlag för färg, så blir inte alla frösådder vita och i våra rabatter är alla genetiska variationer välkomna! Eftersom det inte blir så många blommor i år satte jag ner zinniorna som mamma har dragit upp mellan rudbeckiorna och under de höga perennerna gömde jag fikonens fem små sticklingar. För jag undan bladen lite så vinkar de små sötnosarna till mig med sina knubbiga små treflikiga första blad, därunder. Vi delar i tystnad hemligheten om deras kommande storslagenhet. Om de får trivas där, vill säga.

Två misstag gjordes sedan. Det första var att jag valde jordgubbar som kantväxt. Inte vackert. Bara spretigt. Det andra var att jag planterade och sedan rusade iväg utan att vattna. Döda, spretiga jordgubbsplantor är ingen vacker syn. Otillfredsställelsen skavde i magen under natten, men över ett glas vin med goda vänner kom idén om daggkåpor - men de blir ju så stora - och sedan min mans replik: ”Jag tycker om nävor”. Eftersom de ljusrosa nävorna skulle flyttas, de växer kompakt och lågt, och påminner i bladverk om späda daggkåpor fick de flytta in i rabatten och bilda kant. Jag vet att de fröar av sig om de trivs, men även små nya plantor är ju vackra, och de är ju min mans favorit.

Allra sist plockade jag upp hasselört (Asarum) från överallt i trädgården och satte i skuggan av blåbär och elefantgräs. Eftersom det är varmt och rötterna var torra, slapp jag den värsta doften från de stinkande rötterna och kunde behålla handskarna. Rabatten är nu klar, inget skaver längre i magtrakten och nu får jag sluta skriva blogg och istället gå och vattna hortensiorna! Slutföraren i mig är nöjd. För stunden. Lycka är ju fantasin och rörelsen mot det nya, lika mycket som att bli klar.