Blad i trädgården

Midsommardag innebär väl höjdpunkten på sommaren, och med ett hällregn under natten, som vattnade jorden, står nu växtligheten i sin fulla prakt! Varje växt har fått sina livgivande blad, som med fotosyntesens hjälp knyter koldioxid till sig och tillverkar druvsocker. Ett underverk i sig, som pågår hela tiden!

Blommorna står ofta i fokus, och likt bin och humlor svärmar vi kring dem. Jag vet till exempel inte i hur många vinklar jag har fotat den vackra midsommarbuketten som jag fick av en vän med en blommandet trädgård. Den fångar min blick hela tiden.

Men nu är det bladen som ska få stå i fokus en stund. Det blad som oftast fångar min uppmärksamhet är den stora koreanska piprankans. Det är hjärtformat, lysande limegrönt och stort som mitt ansikte. Även fikonets blad är fantastiska. Som stora jättehänder, kraftiga, lite sträva och fylligt gröna och så har vi den röda perukbusken, vars ovala form och djupa färg lyfts fram av avenbokhäckens och murgrönans gröna vägg och matta. Ginkon är så speciell, katsurans blad så översvallande många, daggkåpan så vacker när den fångar vattenpärlor, dvärgsyrénens så små och perfekt välformade, oxelns så härliga när vinden vänder dem och visar den silvergrå baksidan, rådhusvinets sätt att klättra och skifta i färg, hasselörtens mörka gröna hjärtan i skuggan, blåregnets sköra flikar, bolltistelns taggiga blågrå... Alla plantor har sin charm och sina tilltalande drag.

Visst är midsommarbuketten fantastisk vacker?