Längs med kanten på Ryssberget löper en stig som i folkmun kallas Karl XI:s ridväg, fick jag reda på av min morfar när jag var liten. Han växte upp på Helleströmsgatan i Sölvesborg och rörde sig säkert fritt över ängarna och i skogarna på Ryssberget när han var barn på 1920-talet. Som pensionär tog han dagliga promenader på skogsvägarna han kände som barn och mitt tonårsjag följde ibland med honom. Om våren, när bokskogen är nyutsprungen och är som vackrast, tänker jag alltid på de där promenaderna och speciellt på Karl XI:s ridväg. När vi gick där på stigen, morfar och jag, förändrades plötsligt hans gång, kroppen blev lättare och stegen spänstigare.
- Här, just här, plockade jag alltid liljekonvaljer till mor, sa han, och jag kunde se en liten lintott i kortbyxor framför mig, springande över stigarna med en bukett av det vackraste mor visste. Jag kan känna glädjen i hennes bröst över den lille omtänksamme pojken och glädjen i mitt över att ha delat så mycket med min morfar.
Idag började de första liljekonvaljerna i min trädgård att blomma och även om morfar alltid är nära i mina tankar, trots att han lämnade oss för tio år sedan, så är han ännu lite närmre idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar