Förvuxet

Efter ett tiotal år av grävande, planterande, flyttande, vattnande och väntande har jag hitta många kombinationer av perenner, annueller, buskar och lökar som jag är speciellt fäst vid. Kungsängsliljan (Fritillaria meleagris), den vita tulpanen och pärlhyacinten (Muscari armenicum) är en av dem. Även i ösregn lockas jag ut för att titta på dem.

Det är underbart att de kommer år efter år, men så småningom blir rabatterna förvuxna och förvildade, framförallt som jag inte kan låta bli att "spara" alla fröställningar genom att gräva ner dem i luckor mellan perennerna eller strö ut dem här och var.

Två av rabatterna är i skriande behov av renovering, framförallt för att lökarna vuxit till sig i fem-åtta år, men inte blir något för att de står så tätt. Inte vet jag heller om det är Allium eller pingstlilja jag har grävt ner frö till, så det blir svårplacerat.

Här trängs kantnepeta (Nepeta Faassenii), blå bolltistel (Echinops bannaticus), bondpion (Paeonia festiva), narcisser, allium och perenn brudslöja (Gypsophila panuculata) mellan rosenflockel (Eutrochium purpureum), dvärgsyrén (Syringa meyeri Palibin) och fjärilsbuske (Buddleja davidii), och det enda sättet att få någon ordning i kaoset är att försiktigt gräva upp allt med ytliga rötter, bada rötterna rena och försiktigt skilja dem åt.

Mellan oxelhäcken i tomtgräns och våra höga gräs, planerar jag att göra en barnkammare för lökväxter. Det blir mycket härligt grävande!