Har jag skrivit om våra dubbla häckar någon gång? Denna märkliga företeelse som troligen bara finns i vår trädgård!
När vi flyttade in i vårt nybyggda hus på en av åkrarna som omvandlades till villamatta i bostadskrisens Malmö i mitten av 00-talet, så hade arkitekten valt oxel (Sorbus intermedia) till häck till hela området. Min enda erfarenhet av oxel var som träd, och jag hade svårt att föreställa mig oxeln som en tät häck. Jag hade önskat att vi hade fått avenbok (Carpinus betulus), som blir hög och tät och som står i orange under vintern. Det hade ju varit lätt att byta ut de kala kvistarna med oxelsticklingar som anläggarna stack ner en halvmeter innanför tomtgräns, men jag har stor respekt för arkitektens arbete och tycker om enhetligheten i våra nyfunkishus, så det var egentligen aldrig aktuellt. Istället åkte vi till plantskolan, köpte avenboksplantor och anlade en innervägg som komplement till tomtgränsens oxel.
Alla som kom på besök ifrågasatte denna märkliga plantering och ibland fick jag skratta med, men i min föreställningsvärld skulle det bli både vackert och funktionellt. Det praktiska som de dubbla häckarna ger, är lä mot västanvinden när den silas genom tätt bladverk, insynsskydd på hösten när oxeln är kal och en avgränsning mot fröogräset som kommer med vinden från de allmänna ytorna utanför tomten. Det praktiska är dock inte det tyngst vägande, utan det är det estetiska.
Eftersom häcken avgränsar, så blir inte hela trädgården överblickbar, utan det skapas en rymdkänsla och en nyfikenhet på vad som finns där bakom. Det blir rum i rummen. I ett av hörnen har vi gjort en liten glänta för vår hängmatta, och där kan man ligga och vaggas och lyssna på de höga gräsens rassel, sova en stund eller läsa, helt avskärmad från omvärlden.
Den täta avenbokshäcken är också en fantastiskt vacker bakgrund till perennerna. Alla blommor passar ihop med dess grönska. Den röda perukbusken lyfts också fram av häcken bakom, och blir synlig på ett väldigt fint sätt. Detta har vi förstärkt genom att låta murgröna växa under den.
Den smala gången mellan häckarna är som en portal eller labyrint, som lockar fantasin och får barn att vilja springa. Bakom häcken finner man skydd i ta-fatt-lekar, kurra gömma och vattenpistolskrig. Det förtjusta fnitter som barn utbrister i när de upptäcker gången för första gången är ett sådant ljud som griper tag i hjärtat och får en att minnas att man fortfarande är barn inombords.
Det dröjde inte lång tid innan jag förstod tjusningen med oxeln och nu är jag lika förtjust i dess grågröna vindfång som avenbokens röda vinterskrud, men de dubbla häckarna behåller vi, för att de tillför fantasi och en fortsättning.
torsdag 20 juli 2017
torsdag 13 juli 2017
Rosor
Med mig hem från besöket i Göteborg har jag, förutom trevliga minnen från goda vänner, en massa intryck av olika rosor och funderingar på att sätta fler rosor i trädgården.
Min nästa rabatt har jag tänkt ska gå i orange och lila, eftersom jag tycker att det ger så coola effekter med kontrastfärger. Kanske denna lilla "Hansestadt Rostock" får ingå i den.
De enkla rosorna är också mycket tilltalande, och jag har önskat mig en ljusgul honungsros sedan jag för några år sedan fick uppleva dess fulla prakt och doft i goda vänners kolonistuga. Där finns även klätterrosor som klänger sig upp i gamla träd och på grindstolpar. Det är så vackert!
Min nästa rabatt har jag tänkt ska gå i orange och lila, eftersom jag tycker att det ger så coola effekter med kontrastfärger. Kanske denna lilla "Hansestadt Rostock" får ingå i den.
De enkla rosorna är också mycket tilltalande, och jag har önskat mig en ljusgul honungsros sedan jag för några år sedan fick uppleva dess fulla prakt och doft i goda vänners kolonistuga. Där finns även klätterrosor som klänger sig upp i gamla träd och på grindstolpar. Det är så vackert!
Kan kråkor jobba i par? #2
En kär vän upplyste mig om att det gjorts undersökningar som visar att kråkor aldrig glömmer ett ansikte, och att de varnar varandra om en person som varit elak mot dem närmar sig. Alltså borde de även kunna jobba i par.
Eftersom vår ansiktslösa fågelskrämma aldrig har gjort dem något ont, så är det nog bara jag som blir skrämd av henne. Å andra sidan börjar jag vänja mig vid henne nu, och det kan ju vara trevligt med lite sällskap i trädgården, för mig och kråkorna.
Artikel i New York Times
Eftersom vår ansiktslösa fågelskrämma aldrig har gjort dem något ont, så är det nog bara jag som blir skrämd av henne. Å andra sidan börjar jag vänja mig vid henne nu, och det kan ju vara trevligt med lite sällskap i trädgården, för mig och kråkorna.
Artikel i New York Times
onsdag 12 juli 2017
Köpa rosor på nätet
Idag gick jag och beundrade rosor på Trädgårdsföreningen i Göteborg och kom i samtal med en kille som jobbade där. Så inspirerande det är att tala med någon som är riktigt kunnig på sitt område!
Med hjälp av tagetes som motverkar de nematoder som är skadliga för rosor, så behöver Trädgårdsföreningen inte längre byta ut all jord och plantera om sina rosor vart tionde år, vilket de gjorde tidigare. Det finns förstås olika tagetes, som är bättre och sämre på att få bort nematoder, men hädanefter kommer mina rosor att få gulorangea sällskap, trots att de står i den vita delen av trädgården.
Jag kunde inte heller låta bli att fråga om Trädgårdsföreningen fortfarande reser jorden runt och samlar in rosor, eller om han hade några tips på rosodlare på nätet, och visst är det så att resorna ersatts av näthandel. Rosorna måste förstås dock fortfarande resa, och i samlingarna finns ju rosor som hämtades hit redan på 1800-talet, och de har ju kommit hit med hjälp av fartygs-, tåg- och vägnät och inte Internets spindel-web.
Här kommer hans tips på återförsäljare:
Helsingborg
Borrby (Skillinge) - säljer rotäkta rosor
Danmark
Tyskland
England
söndag 2 juli 2017
Kan kråkor jobba i par?
Jag har inte intresserat mig för fågelvärlden speciellt mycket, och citerar gärna min tidigare kollega Rolf som brukade säga att han kunde namnet på alla fåglar: "Svanar och icke-svanar", men idag hände något som verkligen fångade mitt intresse.
Vi satt och åt frukost ute i vårt sommarrum när jag såg två kråkor (eller kajor, råkor ett någon annan kråkliknande icke-svan) komma flygande. Den ena dök direkt ner till körsbärsträdet bakom planket, från där vi satt, och den andre satte sig på planket och tittade på oss. När min man rusade upp och bort mot trädet, kraxade den iakttagande fågeln till och båda lyfte mot skyn. Kan kråkor verkligen jobba i par, när de är ute på sina bär-räder?
Min man sprang upp och schasade iväg dem och funderade på att flytta med sig frukosten och parkera sig under trädet. Han har verkligen bestämt sig för att körsbären är hans i år! Själv gick jag upp och rotade fram ett par av vår dotters avlagda kläder och byggde mig min första fågelskrämma.
Resten av dagen har inte kråkorna synts till och jag vet inte om det beror på fågelskrämman eller på att vi jobbat i trädgården hela dagen.
Jag kan dock intyga att hon skräms, den lilla skrämmaren, för varje gång jag vänt mig eller gått runt hörnet så att hon kommit i mitt synfält, så har jag hoppat till av förskräckelse. Undrar om det tar längst tid för mig eller för kråkorna att vänja sig vid henne!
Vi satt och åt frukost ute i vårt sommarrum när jag såg två kråkor (eller kajor, råkor ett någon annan kråkliknande icke-svan) komma flygande. Den ena dök direkt ner till körsbärsträdet bakom planket, från där vi satt, och den andre satte sig på planket och tittade på oss. När min man rusade upp och bort mot trädet, kraxade den iakttagande fågeln till och båda lyfte mot skyn. Kan kråkor verkligen jobba i par, när de är ute på sina bär-räder?
Min man sprang upp och schasade iväg dem och funderade på att flytta med sig frukosten och parkera sig under trädet. Han har verkligen bestämt sig för att körsbären är hans i år! Själv gick jag upp och rotade fram ett par av vår dotters avlagda kläder och byggde mig min första fågelskrämma.
Resten av dagen har inte kråkorna synts till och jag vet inte om det beror på fågelskrämman eller på att vi jobbat i trädgården hela dagen.
Jag kan dock intyga att hon skräms, den lilla skrämmaren, för varje gång jag vänt mig eller gått runt hörnet så att hon kommit i mitt synfält, så har jag hoppat till av förskräckelse. Undrar om det tar längst tid för mig eller för kråkorna att vänja sig vid henne!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)