Perenner är så mycket lättare för mig än annueller, eftersom jag är bekväm av mig och gillar att plantera endast en gång. Därför blev jag mycket glad när jag för några år sedan fick ett skott från en perenn luktärt av min svärmor. Någon luktärt är det förstås inte, då den varken är annuell eller doftar, men eftersom den är så lik, så är det svårt att lära in dess rätta namn.
Tyvärr lyckades jag rensa bort det lilla skott som jag fått, något som nästan aldrig händer mig eftersom jag rensar så sällan, men som tur var hade svärmor sparat några ärtskidor med frön, och nu några år senare, blommar den rikligt för första gången och den har också fått en egen ställning eller spaljé att klättra i.
Rosenvial (
Lathyrus latifolius) är inte speciellt ovanlig vildväxande i dikesrenar och runt ängar här i södra Skåne, men jag har ändå inte lagt märke till den förrän jag fick skottet av svärmor, och det ju så hjärnan fungerar; vi ser det vi vill se. Kanske är den ovanligare i Blekinge, men det lustiga är att min mamma, i samma stund som jag fotade min blommande rosenvial, fäste blicken på precis samma växt, i en backe där hon går så gott som dagligen hemma i Blekinge. Hon fascinerades av dess färg och plockade hem en bukett och en stund senare hade jag ett färskt meddelade från henne och pappa om en ny växt som de hade hittat. Så kul att vi njuter av samma blommande växter samtidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar