Gjutet!

 Vad har vi lärt oss ikväll?

1. Att det tar lång tid att gjuta betong. Varje påse blandas i minst tio minuter och även om några påsar kunde samköras, så tog det lång tid!

2. Att köpa fler påsar betong än man tror att man behöver. Man kan räkna fel. Våra räckte, men det var lite nervöst.

3. Att tar en timme att plocka undan och rengöra cementblandaren även om man har tillgång till diskborste och makadam. Man måste ju göra det snabbt också, innan betongen bränner sig fast.

4. Att förbereda var man ska lägga överbliven betong. Kan den användas till något? Vår dotter ville göra ett handavtryck och jag provade på att göra en skål av två olika storlekar på två hinkar, med betong mellan hinkarna och makadam som tyngd i den mindre.

5. Att det är kul att köra cementblandare!

Form tar form

När min man har slutat jobbet för dagen drar vi på jobbarbyxorna och tar fram arbetsbänk och såg. Nu ska gjutformen byggas!

Lånade skönheter

Vilken tur att våra händiga pappor har så många saker att låna ut till oss. Hur skulle vi annars fått hem sakerna från byggfirman, kunnat kapa formskivan och kommit upp till rätt höjd för att riva pergolan?

Redan vid första skrapet med metallsåg mot armeringsnät inser vi att det här kommer att ta mycket tid och ett telefonsamtal och tio minuter senare så är kapskivan levererad av svärmor och svärfar och armeringsnätet kapat i rätt mått. Återigen: En våg av tacksamhet sköljer över oss för all hjälp och stöttning från våra fyra fantastiska föräldrar!

Ett par timmar senare börjar formen ta form: Frigolit med betongkant lutas mot granitplattorna och i mitten av hålet ställs armeringsnät på plastfötter och ovanpå det ett bistål. Den andra kanten utgörs av formplywood och som distans mellan kanterna har vi satt fyra stycken 20-centimeters träreglar som skruvas mot en träregel som står på granitplattorna och direkt i plywooden. Lite makadam i botten vid plywooden för att stabilisera, och så ska formen vara klar. Vågar vi gjuta imorgon? Det blir lite Byggare Bob här: Kan vi klara det?

Form tar form

Körsbär och blommor

Juli närmar sig och högsommarens mörkgröna färg har börjat ta över. De sista jordgubbarna mognar, och de första körsbären. Små solenergilampor i körsbärsträdet har hjälpt till att skrämma bort fåglarna från körsbären, så trots flytten av trädet, får vi fler körsbär i år än vi har fått tidigare. Jag går omkring och njuter och plockar ett bär i förbifarten. Ljuvliga sommar!

Körsbär och stäppsalvia

Verbena som övervintrat och nu blommar

Rosenvial

Nyfriserad oxelhäck

Idag var det tryckande värme och luften stod helt still. Då går det inte att få tvärdrag inomhus, men det går att klippa häcken. Jag började på skuggsidan mot gatan, där jag vill ha en mjukt formad, låg häck, som inramning till vår nästan vita rabatt med rosor, stäppsalvia, stormhatt, nävor, hasselört, blodlönn och magnolia. Vi hade gjort ett bra grundarbete i vintras, så det var bara mjuka grenar som var lätta att kapa och löven fick plats i trädgårdskärlet. På andra sidan huset är häcken två meter hög och yvig. Jag gillar att se hur vinden griper tag i bladen och visar den silvriga baksidan, för att sedan släppa bladen igen, varpå färgen blir grön igen, men nu klippte jag ner den på höjden och in den på bredden, så nu får inte vinden fäste för färgskiftningar.

Nöjd med min svettiga ansträngning skickade jag ett SMS till min kära granne, som redan för några veckor sedan klippte på sin sida. Jag hoppades att häcken skulle vara snygg och friserad även från hennes vinkel. Svaret dröjde lite. Helt jämnt var det kanske inte... Och vi var välkomna över på ett glas vin.

Lite ojämnt var en underdrift. Det var snarare klippt i terrasser med markant högre på vår sida. Och jag som klippte så noggrant, och tog alla toppar som stack upp. Det blir till att göra ett nytt försök! Nästa gång jag klipper får jag kika in i deras trädgård innan jag sätter igång, så att frisyren bli mer jämn än mohikan.

Pergolans tid är till ända

I alla inredningstidningar dyker den upp, som en nyhet som stolt presenteras för världen: Pergolan! Det ska vara storslagna stålkonstruktioner med motordrivna rullgardiner i sidorna och markiser till tak och de kan placeras på takterrasser, vid vattenbrynet eller i utkanten av ägorna, precis efter tycke och smak. Dyra är de också! Och naturligtivs jättesnygga!

Pergolan för ett par veckor sedan.

Just när denna trend sätter in, så flämtar vår pergola till och faller ihop över oss. Plankorna kan inte ha varit av den bästa kvalitet, och färgen har effektivt kapslat in den fukt som letat sig in via skruvhål och andra öppningar.

Med hjälp av en grenkap och en stege hjälptes pergolan på traven och snart är den ett minne blott. Balkarna ska förstås också tas ner, men de trillar inte av sig själv ännu.

Nu hoppas vi att vårt bygglov vinner laga kraft i slutet av veckan, så vi inte behöver bygga upp pergolan igen, utan kan ersätta den med ett glastak.

Bara balkar kvar

En söndag i ett hål

Plintarna gick att ta upp!

En varm söndag i slutet av juni skulle man kunna åka och bada vid havet, sitta på en filt och äta picknick eller cykla en runda, men vi är så taggade att komma igång med bygget, så vi satte igång! Min man grävde makadam hela dagen och jag krattade ut jord och fixade med den tillfälliga förvaringen av stenarna som plockas upp från gården och som senare, långt senare, ska läggas under cyklar och soptunnor.

Fotot föreställer en byggarbetare som skär i betong och en fotograf som skär i granit.

När dagen var slut var hålet grävt och isoleringen som ska bryta köldbryggan från trädgården och samtidigt utgöra en formsida när vi gjuter sockel, på plats. Det var ett tungt jobb. Längs med husets grund löper ett dräneringsrör, upptäckte vi, och längs med carportens betonggolv löper två rör med el till förrådet. Bra att minnas!

Klar för dagen och undanplockat inför kvällspromenad och dopp!

Nu ska vi köpa betong och specialplywood, som är lätt att bygga form att gjuta mot, bygga formen och sätta igång betongblandaren. Schaktmassorna, det vill säga fyra skottkärror med makadam, ska ösas tillbaka och sedan ska detta delmoment av bygget vara klart. Det är spännande! Vi har aldrig gjort något som detta förr!

Flytta blåregn och skuggröna

Vi ska försöka gjuta en sockel att ställa skjutdörrarna till uterummet på, och midsommardagens projekt, bredvid att äta upp tårtan som blev över, var att flytta blåregnet (Wisteria sinensis) och skuggrönan (Pachysandra terminalis ’Green carpet’) och tömma odlingsbädden på jord.

Skuggrönan var verkligen en ytlig matta, en ”carpet”, som låg ovanpå jorden. Förundrade över dess gröna livskraft lyfte vi lätt upp stora sjok. Vad har den levt av? Hur har den fått näring och vatten? Lika enkelt som det var att flytta skugggrönan, lika svårt var det att få upp blåregnet. Två kraftiga pålrötter grävde sig långt ner i makadamen under plattorna och vi fick använda sekatören i omgångar för att klippa av dem. Motsvarande stam fick vi såga av från blåregnet, och kvar blev späda rötter och späda grenar. Om det överlever, kanske det kan ge lite blomning kommande somrar, för att det ens har vuxit i den torftiga och blåsiga miljö vi gett det de första femton åren, är ett under.

Vårt sommarrum har förlorat sin läsida av tyg och blåregn på spaljé och uterummets skepnad kan med lite fantasi skönjas. Det kommer att bli fint med kontakten med trädgården, hoppas jag. Blåregnet med tillhörande spaljé står nu vid soptunnorna. Om vi kan lägga i skräp i dem, vet jag ännu inte. Vi ser det som en provisorisk lösning, för cykelställ, sopstation, stensättning och pergola i det hörnet, är inte dagens, eller ens årets, projekt.

Midsommar

Vi dukar i trädgården och klär sommarrummet med tygväggar, hämtar ut ett dussin filtar och bär stolar och bord. Vill sitta i trädgården och vill kunna sitta ute långa kvällen!

Tårtan med fyllning av dulce leche toppas med  limegrädde och skivade jordgubbar och sedan plockas sju sorters blommor till midsommarbuketten. Tre stora vita rosor får sällskap av råg, gul klöver, stäppsalvia, jättedaggkåpa och en vinranka. Överdåd! Åh, vad jag njuter av att fixa och dona inför festen.

Vackra barn i ljuvliga kransar och glada vuxna som alla hjälps åt att fixa med sill, prinskorv, nubbe och ett berg av sommarröda jordgubbar! Vilken dag, vilken kväll! Hjärtat och själen mår gott av goda vänner och av att få skratta tillsammans!

Karen Blixen, regnet och blixten

Rabattrosen Karen Blixen trivs med vädret denna sommar, när det ör skön värme på dagarna och mycket regn på nätterna. Tror aldrig rosorna har varit så vackra som nu!

I natt kändes det som att åskvädret var precis över oss, men vi bilderna från SMHI som visar nedslagsplatser visade att de flesta blixtar slog i Öresund någon mil söder om oss.

Kvällarna är dock fina. Våra kvällspromenader tar oss ut bland åkrar eller ner till sundet och trots att vi bott här i femton år, hittar vi fortfarande nya stigar.

Vägkantens midsommarogräs i skymningsdis i går kväll.

Kvällens solnedgång och anhopande moln över ett rågfält.

Sommarrummet

Idag började vi fixa med sommarrummet. I och med att vi snart ska börja gräva och gjuta, samt att det har ösregnat varje dag de sista veckorna, har vi kommit av oss med att inreda för sommaren, men idag satte vi upp tyg och lampor, hämtade ut stolar och mattor och hängde upp ljuslyktor.

Nu funderar jag på om jag kan bygga om en av de ihopfällbara extrasängarna till en sommardivan, där vi kan ha kuddar och filtar. Får ta en sväng till tygaffären imorgon och se om där finns något trevligt vattenavvisande tyg att klä sängen med. Ska jag satsa på lila, rött, grått, vitt eller svart tyg? Eller kanske en ny färg, som t ex gult?

Kanske behöver vi också någon liten värmekälla under bordet. Det är ju skönt att bli sittande ute, men det är inte så kul att frysa. Den lilla bordsgrillen är nog inte tillförlitlig innan vi testat den ordentligt, så det blir kanske något elektriskt. Får se vad butikerna erbjuder.

Makadam och backa med släp

Idag har vi övningskört med pappas släpvagn. Jag var helt inställt på att det skulle vara jag som körde. Min pappa, jag kör. Dessutom har jag ju gjort det förr. Visserligen var det 25 år sedan vid en flytt när jag pluggade i Lund, och jag var helt usel på att köra något annat än framåt med släpet, men ändå...

Jag backade till och började fixa med lås, elkabel, vajer och hjul och min man fick hjälpa till med det tyngre. Sedan var jag beredd att köra, men min man, som förstod varåt det barkade, tittade på mig med bedjande ögon och frågade försiktigt om han kunde få prova, och jag bevekades. Kvinnor kan och allt sådant fick sättas åt sidan, och jag lät honom. Om mina vänner, de två tjejerna som hjälpte till med flytten den där gången i Lund, hade varit här, så hade de också helt klart röstat på honom som förare. Jag tror ingen av oss kommer att glömma de skrattsalvor jag rev ner när jag försökte backa med släpet på Skarpskyttevägens parkering.

Vi kom till byggvaruhuset, fick hjälp av en trevlig man med en liten söt lastare, och en halvtimme senare backade (!) min duktige man upp släpet på vår uppfart och lossade med spade, skottkärra och handkraft, ett halvt ton makadam i odlingsgropen som vi tömt på jord och växter. Ett halvt ton sten ser inte så mycket ut, men när det ska flyttas ett par meter tar det på krafterna. Som tur var kom många trevliga grannar förbi och pratade lite, så vi fick lite pauser. Det är kul med bygget, att man är ute mycket och träffar grannarna mer.

Nu har vi en liten stengång, som kan sjunka undan lite och hinna sätta sig fram till våren, då vi ska lägga trädäck över den och jag, som är en rastlös slutförare, som har svårt att sluta jobba innan jag är klar, är jätteglad att vi kan jobba oss framåt i små etapper som kan slutföras på en dag eller två och som erbjuder vila också. Ikväll hann vi fika i trädgården med familjen, samt ta en skön promenad i skymningen. Det gör gott.

Nästa projekt blir att mysa till sommarrummet och fixa skydd mot regn och vind inför midsommarafton på fredag, för även om prognosen ser god ut, så vågar vi inte chansa.

Rådhusvin (Parthenocissus tricuspidata ’Veitch boskoop’)

Stora soptunnor - så mycket sopor!

Det var de två nya gigantiska återvinningstunnorna som fick oss att flytta vårt lilla körsbärsträd för några veckor sedan och nu, när vi har plats för dem, måste jag erkänna att jag gillar dem skarpt. Förrådet, som tidigare var fyllt av påsar med plast- och pappförpackningar som väntade på att vi skulle orka fylla bilen och åka till miljöstationen, är nästan trevligt att gå in i och bland vänner och bekanta pratas det om nya vanor och nya kunskaper. Många säger att de sopsorterade när de bodde i lägenhet, men att de slutade när de fick soptunna utan sortering och att de är glada över att ha börjat sortera igen. Få verkar känna till att sopsortering är lagstadgat, men många verkar lättade över att nu enkelt kunna göra en miljöinsats.

https://www.sysav.se/globalassets/retur-nr-2-2017.pdf

Jag hittade en artikel från Sysav, som är det företag som tar hand om flest skånska sopor, där det stod att det som vi svenskar är sämst på att återvinna är just plast. Jag tror att det hör ihop med myten om att plasten ändå bränns upp, men så är det alltså inte. Plast sorteras och återanvänds på materialnivå i stor skala runt om i Europa. Det är en stor och växande industri.

Jag har precis också lärt mig att plasten inte ska packas ihop i plastpåsar, utan läggas lös i behållaren, eftersom den blir lättare att sortera då. Där får jag skapa mig en ny vana.

Det mest slående med de nya tunnorna är nog ändå storleken på dem. Tänk att varje hushåll konsumerar varor som ger avfall i den mängden att vi fyller (för det tror jag att vi gör) tre sådana tunnor per månad. Att sortera och slänga på rätt ställe är lätt i jämförelse med att inte ha något att slänga. Hur ska jag bli bättre på det? Tips mottages tacksamt!

Uppgraderad utedusch

I söndags satte vi upp en dusch utomhus och till den har vi beställt installation av en vattenutkastare med både varmt och kallt vatten. Ännu kan vi inte använda den, men tjusigt blev det, eller hur?

På samma ställe har vi tidigare satt vår trädgårdsdusch från Gardena, dragit en trädgårdsslang från kranen i tvättstugan, ut genom fönstret och fått varmt vatten att duscha i. I somras placerad vi den bakom en häck i trädgården och återanvände duschvattnet till bevattning. Baksidan med kökskranslösningen, är att det ofta har blivit mycket blött inomhus när slangen har släppt från fästet eller sprutat när vi ska stänga av.

Vi funderade länge på vilken uteduschlösning vi skulle välja och ett alternativ som många föreslog var en soldusch. I en sådan värms en vattenbehållare inuti duschen upp av solen och behållaren är så stor att man ska kunna duscha en längre stund. Vi valde dock en vattenutkastare med både kallt och varmt vatten från FM Mattsson och till den kopplar vi en inomhusdusch med både handdusch och takdusch som vi köpt på Ikea. Vi kommer att kunna duscha varmt under sommaren, men så fort det blir risk för minusgrader måste vi plocka ner duschen och ta in den. Det måste man förstås troligen även göra med en soldusch.

Nu håller vi tummarna för att rörläggaren som ska komma kan förverkliga våra galna planer, så vi kan njuta av att duscha under bar himmel. Ja, och så måste vi förstås få gaspannan lagad också, för just nu har vi inte något varmvatten alls, varken inom- eller utomhus. I väntan på det får jag väl ta mig en torrdusch och fortsätta blogga/skramla med tomma tunnor.

———————

Ett par dagar senare har vi fått värmepannan ompysslad och duschen installerad. Nu kan vi duscha i varmt vatten både inomhus och utomhus! Härligt!

Härligt!

Lilla Stella - att flytta ett träd

Vårt lilla körsbärsträd Stella, som växer på en svagväxande grundstam som heter GiselA, kommer troligen att behålla sin storlek och alltid vara lika lång som jag mellan vingspetsarna. Trots att hon är så liten, får hon inte riktigt plats bredvid familjens fem cyklar, två bilar, två enorma nya sopkärl med sopsortering och trädgårdstunnan. Det är definitivt inte rätt tid att flytta ett träd, men vi ska ju hålla oss hemma ett tag framöver och kan passa med vattning, och juni har börjat ganska svalt, så idag började vi gräva. Gropen i trädgården blev 50 liter stor, ungefär och vattnet rann undan på tio minuter, vilket är väldränerat och bra, så då vågade vi börja gräva upp trädet. De flesta rötterna på ett träd finns vid ytan och trots att vi försökte vara försiktiga, så var det många fina rötter som kapades av spaden. Det känns inte bra. Stackars lilla Stella!

Vi blandade en påse med torvbaserad trädgårdsjord med vatten och la försiktigt ut rötterna på den nya bädden med jord, blandade i den jord som varit i gropen förut och vattnade rikligt. Rötter som gått av skar vi rena med sekatören, så de skulle få en bättre chans att stå emot röta och angrepp. Nu hoppas vi att det inte har bildats några luftfickor under trädet och att rötterna repar sig från den omilda behandlingen. Vi räknar inte med att de många körsbären överlever, men hoppas verkligen att Stella blommar igen nästa vår! Platsen i trädgården ser ut att  ha varit hennes alltid och äntligen slipper hon trängas!