Isop

Isop ’Roseus’ (Hyssopus Officinalis) var en av de nya perennerna som jag valde ut i frökatalogerna på nätet och köpte i somras. Jag har sått dem utomhus i höstas och nu på fönsterbrädan här inne. Eftersom fröerna gror lätt så hyser jag goda förhoppningar om att det är en perenn som kommer att stanna i vår trädgård.

Jag har läst att det ska vara en örtkrydda, men vet inte om jag har smakat den. Jag har dock inte köpt den för att äta, utan för att den är vacker. Ser fram emot att lära känna den närmre i smak, färg och form.

Små gröna prickar
som skänker glädje. Isop.

Det är längesedan jag drog upp perenner från frö och det är nog bara två perenner i trädgården som jag tidigare har dragit upp från frö på fönsterbrädan och har kvar fortfarande. Det var för 16 år sedan, när vi flyttade in i huset, och det var vår rosa echinacea och blå bolltistel. Nästan alla andra perenner i trädgården har jag fått av familj och vänner eller köpt i kruka och sedan förökat med sticklingar, skott eller självsådd. Det är oftast mycket lättare att ta ett skott eller en rotbit än att dra upp från frö, men det är roligt att drömma om nya perenner, läsa på nätets fröpåsar och drömma om sommarens planteringar.

Även om jag sällan driver upp perenner från frö, så pysslar jag ju med grönsaksfröer så gott som varje år, för det är ju en helt annan sak.

Frön från röd ekologisk chili
från mataffären

Chilin har kommit lite längre. Det är en stark röd ekologisk chili från mataffären som har bjudit på ett trettiotal fröer, som de flesta verkar tro.

Zinnia

I somras fick jag zinnia av min mamma som hade dragit upp dem från frö. De hamnade i den nygrävda rabatten och blev genast en favorit. Jag har kommit bort från att så sommarblommor, utan lägger mer tid på perennerna, men nu är jag fast och det kommer att bli fler sommarblommor i år.

Utmärkande skön

Denna zinnia stack ut bland de andra och när sommaren led mot sitt slut knöt jag ett band runt stjälken, för att minnas vilken det var som jag kommit att gilla extra mycket.

När alla zinniorna var vissna och torra så plockade jag in min blomma med band och sparade den och i den första omgången frösådder strödde jag ut några av fröerna på en jordbädd och vattnade. Det tog nästan tre veckor och jag har varit ytterst tveksam om det skulle bli något, men idag såg jag de första ljusgröna hjärtbladen titta fram.

Första zinnian har grott

Alla fröer i denna ask kommer från den klart lysande blomman, så alla fröer som gror bär på dess anlag. Vilken färg och form de får återstår att se. Eftersom nästan alla de omgivande zinniorna var ljust rosa och kraftigt cerise, så har ju fröerna även anlag från dem.

Variation är vackrast!

Om jag vore mer intresserad av växtförädling så hade jag kanske planterat alla mina frösådder i krukor tills de fick sina blommor och sedan planterat alla med rosaorange färg i en rabatt och alla andra i en annan, för att kunna få fram fröer i en viss färg, men nu ligger det inte för mig att gallra, och dessutom tycker jag att blandningen berikar. Jag har förstås redan sått flera omgångar zinnior från andra blomknoppar. Variation är vackert!

Sticklingar av tomatplantor

Sticklingar i vaser

De övervintrade tomatplantorna som trängs i en stor kruka i sommarrummet har gett många sticklingar. De står nu i vaser i tvättstugan och växer till sig både med nya gröna blad och med kraftiga vita rötter längs stammarna. Jag har en spotlight tänd ovanför dem under dagtid eftersom det är lite väl tidigt att odla tomatplantor i januari och februari, och de ränner inte iväg efter ljuset som de hade gjort utan lampan. Växtbelysning brukar inte vara så dekorativ, men väljer man en ljuskälla med kraftig effekt och minimalt med värme, så kan man komma långt med sin vanliga armatur.

Rotade i kraftig jord i
mjölkkartonger

Några sticklingar har redan hamnat i jord med undervärme från ett element, och växer till sig med någon centimeter varje dag. Tomatplantor tycker om värme, så de får trängas på fönsterbrädor inomhus fram tills vårvärmen kommer, medan andra perenner och sommarblommor får flytta ut i sommarrummet när de har grott och har fått sina första riktiga bladar.

Romantica från en liten
hjärtformad körsbärstomat

En av de små romanticatomaterna från matbutiken, som äts som snacks här (och därför aldrig finns kvar när middagen ska serveras), fick bjuda på frö till nya plantor. De är sådda samtidigt som sticklingarna sattes i vatten, och skillnaden i storlek är slående, eller hur? 

’Romantica’ är en F1-hybrid, vilket innebär att den är första generationen av en korsning mellan två olika tomater och därför bär varje frö i en romanticatomat på olika anlag från sina två moderplantor. Det innebär att mina trettio små frösådda plantor är syskon till varandra, medan mina sticklingar är kloner av förra årets tomater. Frösådderna är spännande. Om någon av dem ger goda tomater och riklig skörd, så har vi i de tomaterna fröer till F2-hybrider och en ny art, eller en moderplanta att ta sticklingar från nästa år.

Komposteringsglädje: Bokashi och jorakompost

Lagom till årsskiftet var jorakomposten fullmatad med köksavfall och då valde jag att skifta till bokashihinkar. Det blir cirka en tiolitershink per vecka hos oss, och i den varvar jag tidningspapper, matrester och bokashiströ som sedan får syras i förrådet där vi har 10-14 grader under vintern.

Jag har köpt enkla
hinkar med lock
istället för riktiga
bokashihinkar.

Jag har komposterat på olika sätt sedan 90-talet, men bokashi gav jag mig inte på förrän i höstas, inspirerad av en vän och kollega, som varit bokashientusiast sedan några år tillbaka.

Vad kan man lägga i komposten då? Egentligen allt som du själv kan äta, men om du ska lägga i något animaliskt, så behöver du troligen tillstånd från kommunen, eftersom det kan dra till sig skadedjur. Vi lägger därför allt matavfall som är vegetariskt och alla blomblad från krukväxterna till komposten, men kött, ben och äggskal skickar vi iväg med soptunnorna via de bruna papperspåsarna, för kött drar till sig råttor, har jag läst, och ben och äggskal vill jag inte ha i rabatten. Det blir oftast bara en brun påse på två veckor och den är aldrig kladdig eller äcklig, som den blir så fort komposten är för full och vi måste skicka iväg matrester med sopbilen.

Det är just i det läget, när jorakomposten är full, som bokashin kommer in i bilden. Den ger en möjlighet att kompostera året runt.

Bokashin innebär mer jobb än jorakomposten och vi överväger faktiskt att köpa en jorakompost till och sluta med bokashi, men jag tycker fortfarande att bokashi är kul, trots merjobb, så min man får vänta ut mig. Med jora är det bara att gå ut med hinken, hälla i, komplettera med torrt strö och snurra. Det innebär inget grävande alls. Den färdiga komposten behöver inte heller grävas ner, utan kan bara strös ut i rabatten eller häcken. Bokashin innebär betydligt mer pill och grävande. Den kan inte strös ut, utan behöver blandas med annan jord och kommer nog att användas mer som jordförbättring och när jag anlägger nya rabatter. 

Eftersom jag varvar bokashin med gammal jord, så finns det mer ogräs i bokashijorden än i jorakomposten också. Det följer förstås med både rotogräs och fröogräs in i bokashin när jag tar jord från trädgården att varva bokashiavfallet med, och det ogräset gror ju sedan när jag använder mullen. I jorakomposten finns det inget ogräs, så om något gror från jorakomposten så är det bara frön från paprikor, tomater och avocadoplantor, och det är ju inga aggressiva ogräs, precis.

Åter till dagens bokashi och dagens roligheter:

Lådan är från Ikea och
rymmer cirka 70 liter.

Jag bottnar min fina plastlåda med tidningspapper och jord, sedan varvar jag hinkar med bokashi med jord och toppar med mer jord. Det är en liten millimeterstor luftspalt mellan låda och lock, så det är viktigt att jorden täcker bokashin och ligger som ett lock över matavfallet, så inte smågnagare nosar sig dit och kalasar. Möss behöver bara en springa på 6 mm, och om du har läst hela vägen hit, så har du nog förstått att jag inte är så förtjust i tanken på att ha sorkar, möss och råttor i trädgården.

En månad gamla syrade
matrester: Tomatplanta,
 lök, apelsin, kaffe och te.

Lukten då? Eftersom mina små hinkar under vasken har avrinningshål i botten, så är matavfallet inte speciellt vått och när jag häller över blandningen i tiolitershinkarna så varvar jag det med tidningspapper och bokashiströ, så det blir inte någon geggig sörja, utan snarare en torr, nästan smulig blandning. Maten har kvar sin ursprungliga färg och form eftersom den är syrad och har förvarats lufttätt. Ingen förruttnelse eller nedbrytning, mer än syrandet, har satt igång. Vi åt mycket citrus i januari, så just denna gång är har den syrliga doften fått en lätt touch av bergamott, som snarare är angenäm än kväljande. (Detta håller dock inte min 17-årige son med om, utan vill bli varnad för att komma i närheten om jag ska öppna på locket.)

Två lådor för totalt tio
veckors matavfall, som
får stå till sig tills tornet
till höger (med höstens
bokashi) kan tömmas på
färdig mull  och ge plats åt
ny bokashi på eftermognad.

Nu är lådan fylld och på locket har jag lagt en tyngd (ja, ja, du förstår att det är de små djuren med goda doftsinnen, som ska avskräckas). Om fem veckor, i mitten av mars, räknar jag med att ha ytterligare fem tiolitershinkar med syrat matavfall och då fyller jag nästa stora plastlåda. Ytterligare fem veckor senare, när maj närmar sig, är det dags att gräva om bokashin igen. Då är innehållet i de stora plastbackarna troligen lite mer geggigt och illaluktande och då ska jag blanda upp bokashin med mer jord för att den ska fortsätta förmultna till jord som jag kan använda i rabatter. Det är nog då vi beställer ännu en jorakompost, för då kommer jag nog att ha tröttnat på bokashin. I maj vill jag gräva i rabatter, skola om frösådder och rensa ogräs, och inte lägga tid på kompostering.

Idag är jag dock fylld av lycka över min syrade kompost! I glädjen och lyckan ryms många känslor. Stolthet över att kunna ta hand om sopor och förvandla dem till näring, tillfredsställelse över att göra något gott för miljön och nöjet av att jobba i trädgården en vintervit februaridag.