Tacksam

Följ med mig ut i trädgården så fort vi vaknar. En kaffekopp i handen och tofflor på fötterna. Det är en skön sommarmorgon och det går bra i pyjamasen. Det är inte kallt. Inte ens i skuggan. Vindstilla. Dagg. Gräsmattan! Så frisk! Varje liten stjärna med grön prick, i de många bollarna med allium. Så många!

Vi måste gå om hörnet. Spenaten blommar snart. Nä, men titta! Första tobaksblomman! Någonsin! I vår trädgård. Jag börjar förstå tjusningen med sommarblommor. Det går ju så fort från frö till blomning!

Dagen börjar snart, men just nu är vi här. I den nya lilla dvärgsyrenen som kontrasterar mot röd bänk och blågrå vägg. Snart fyller den hela trädgården med sin doft.

Oxelhäcken har sin blomning nu. Oansenlig? Inte i morgonljus och inte om blicken riktas dit. Vi valde inte varandra, oxeln och jag, men kärleken har vuxit fram under åren. Silvervit len baksida, mustigt grön och läderartad framsida, vackra grå stammar och så vita blomklasar och röda bär. Tacksam över att den ramar in min fritid och skapar struktur. Kärlek!

Pak choi

För första gången har jag kål i trädgården. Jag har fått pak choi-plantor av en vän och köpt två sorters fröer och nu väntar jag på att kunna smaka de första bladen.

Plantorna är tillräckligt stora, men tyvärr är det någon annan som hinner före mig varje morgon. Avbrutna blad, uppätna blad och blad med hål i har vi gott om, men inte ett enda stort, friskt blad att lägga på tallriken. Ännu!

Sellerikål, men inte selleri, bara kål

När jag var barn odlade pappa broccoli ett år. När jag frågade honom om han inte skulle göra det igen, svarade han att det inte var roligt, för det var så många insekter som också tyckte om broccoli, så det blev inte så mycket till oss.

Av mamma fick jag lära mig att man måste hålla blomkålshuvudet under vatten en stund, innan man kokar det, för att larverna ska komma ut.

Den erfarenheten har gjort att mina barn har fått lära känna blomkål och broccoli som frysta små buketter som man ångkokar.

Brassica rapa ’Arax’

I år vill jag ändå lära mig att odla pak choi. Jag har många plantor och jag kan testa på olika ställen i trädgården och samplantera med ramslök och rödlök, som jag också har för första gången.

Brassica rapa ’Joy choi’

Om det inte funkar så njuter jag ändå av skönheten i bladen. Den friska gröna färgen och den ljusgröna bladnerven i den röda sorten är så vacker!

Vad ska jag göra för att hinna smaka
innan djuren och krypen tar för sig?

Jag hoppas förstås på en morgon, ganska snart, då jag kan bryta ett friskt, krispigt blad som jag blir den första som äter av!

Skuggrabatt med funkia, ormbunkar och bräken

Hjorttunga

Ormbunke

Vår skuggrabatt ska grävas upp för att göra plats för ett större uteplats och matplats i skuggan. Ormbunke, hjorttunga, stensöta, tre olika funkior, höga gula och röda tulpaner, en massa gullvivor och daggkåpa ska hitta nya platser i trädgården. Det kommer att bli fint med trädäcket, men frågan är hur växterna ska tas om hand och var de kan trivas.

Eftersom de står i en skuggrabatt skulle jag kunna titta var det är mest mossa i gräsmattan och gräva där, men nu har min man satsat extra på gräsmattan i år och mossan är borta, så i så fall får jag lita till minnet.

Några av funkiorna ska jag flytta till södersidan, fast sätta dem i skugga från häcken och andra får jag annonsera bort. Lite av gräsmattan får skäras bort för att bredda andra rabatter och någonstans i trädgården, så vi ser dem inifrån huset, måste jag ha plats för funkior tillsammans med våra vackra tulpaner, eftersom de avlöser varandra perfekt.

Äntligen aklejor

Akleja (Aquilegia vulgaris)

Jag vet inte hur många fröpåsar och plantor av akleja som jag har introducerat för vår trädgård under åren, men inget av mina försök har fallit i god jord, kan man säga. I en lätt och luftig sandjord hade det kanske gått lättare, eller om jag hade djupgrävt och bytt ut jorden och köpt många plantor samtidigt, men nu ger varken jag eller min trädgård växterna sådana förutsättningar och då går det trögt.

Kan detta vara en ’Blue Barlow’?
(Aquilegia vulgaris stellata ’Blue Barlow’)

Efter förra årets nygrävning av rabatter och omfördelning av jord hände det något. På fem olika ställen i trädgården hittade jag små plantor av akleja! Jag grävde snabbt bort en daggkåpa och placerade dem tillsammans och sedan har jag tittat till dem så ofta jag har kunnat. Nu blommar tre av dem med vackra, fyllda  blommor som i färgen påminner om blåsippans och jag är allt lite lycklig.

Lite förvånad är jag att det verkar vara samma sorts akleja allihop trots att jag hittade dem i fem olika rabatter, och att de ser ut som de gör, för jag kan inte minnas att jag har köpt just denna akleja. Vita, enkla sorter brukar lättare hamna i mina kundvagnar och fröpåsarna som ligger här hemma har bilder på färgsprakande små explosioner med minst tre färger och långa sporrar. Dessa plantor saknade förstås etiketter, eftersom de är sprungna ur frö här hemma hos oss, men när jag jämför med bilder i böcker och på nätet undrar jag om det inte är ’Blue barlow’ som letat sig hit. Kan det vara den?

Ofta köpta fröer, aldrig sedda blommor

I sommar ska jag passa fröställningarna och hinna plocka några frön så jag kan så lite fler under kontrollerade former. Jag hoppas att de denna gång är här för att stanna!

Spansk klockhyacint

Vackra blå klockor, dock en hyacint,
inte en blåklocka

Den spanska klockhyacinten kom troligen med som bonus med jorden när vi anlade trädgården. Den dök upp här bland murgrönan under perukbusken för många år sedan och eftersom jag inte rensar rabatterna i onödan så blev den kvar och fick växa till sig. Den har nu spridit sig till två ställen till i trädgården. Har du hittat någon oväntad självsådd växt i din trädgård?

Spansk klockhyacint (Hyacintoides hispanica)

Tänk så mycket glädje som kommer utan ansträngning när man har perenner, buskar, träd och lökar i trädgården!

Busy beeing bees

 

Tror att några av bina var ute och surrade innan plommon- och körsbärsträdet blommade över!

De har börjat mura i den gamla biholken, men i den nya är det endast en lägenhet som är bebodd ännu.

Blommande liten stjärna

Vad heter denna lilla stjärna?

Denna lilla vackra lökväxt finns lite överallt i min trädgård sedan ett par år tillbaka, men vad är det för sort?

Jag misstänker att det är ett ogräs, men har ännu inte börjat rensa bort den, eftersom den är så söt. Bör jag göra det?

Blomställningen är c:a 5 cm stor och påminner om ramslök, men har röda strimmor i kronbladen och den blommar nu i maj-juni. Stjälken är 20-30 cm hög och får blomman att sväva. Bladen är långa och smala, c:a 0,5-1 cm och kommer ofta i par. Stjälken har inga blad. Den doftar lök. Löken är rund och vit och sitter ofta ihop med två-tre nya lökar och ofta sitter de ovanpå varandra, som om de var trädda på ett strå.

Kan det vara kvicklök (Allium roseum)?

Kantväxter

Jag tycker om att låta växter markera kanten mot gräsmattan eftersom jag då är friare att variera rabattens storlek än om jag hade haft en metall- eller stenkant. 

Lavendel, stjärnklocka och nävor tycker jag om att använda, liksom daggkåpa och kantnepeta som på bilderna här.

Dessa två kanter har jag fått till genom att ta fröer från blommande plantor på andra ställen i trädgården som jag har strött ut ganska tätt i en liten fåra i jorden, efter att jag har kantskurit gräsmattan. Första året efter sådd var daggkåporna små och söta som kant och nu efter några år är de maffiga.

Nu letar jag efter en ny kantväxt till en röd och gul rabatt där jag har gul höstrudbeckia och röd solbrud. Har du något förslag?

Osådda fröer och föråldrade trädgårdsdrömmar

Testar att så gamla fröer. För man kan ju inte bara slänga dem, eller hur? Även om det är brytsockerärtor som borde hamnat i jorden för ungefär femton år sedan?

Mest oväntat är nog att ett av fröerna till blommanfördagen från mitten av 90-talet grodde.

Är också lite förvånad över att familjen accepterar att ha papperskorgar i vardagsrumsfönstret.

De sista femton åren har jag nästan inte sått några fröer. Jag har istället handlat perenner och buskar på kruka eller har flyttat runt plantor som har förökat sig i trädgården. När jag har haft tomater har det ofta varit plantor som jag har fått av en vän. I år hann jag så lite under februarilovet eftersom vi inte reste någonstans på grund av att Covid-19 har lamslagit världen.

När jag tittade i frökorgen var det en sorglig samling av föråldrade drömmar och osådda frön som för länge sedan passerat bäst-före-datum. Det kunde lätt dödat odlingslusten, men istället för att rota i korgen surfade jag in på frösidor och hittade nya drömmar.

I takt med att mina små plantor, sådda från februari till nu, har flyttat ut, har jag gläntat på locket till korgen. Fröer har lagts i blöt under ett par nätter och eftersom e flesta har sugit åt sig vattnet, har de fått en chans med fuktad såjord och värme.

I vardagsrumsfönstret finns nu fröer till akleja, ärtor, sallat, ringblomma, kanelbasilika, blomsterlin, blåklint och basilika och förhoppningsvis gror något. För säkerhets skull har jag bottnat med relativt nyinköpt sättlök av rödlök, så jag inte behöver vattna och vänta förgäves.

Pion, myror och minnen

Om du har en pion med knoppar så är myrorna där. Vad de gör, vet jag inte, men jag har aldrig sett en pion utan myror. Har du? Inte tar pionen skada heller. Idag fick myrorna sällskap av en nyckelpiga också.

Pionen stod tidigare i min mormors trädgård och påminner om henne. Hon hade visioner med sin trädgård och med sitt företag och hade alltid projekt på gång och överallt där hon drog fram blev det vackrare. ”Hon pekar och jag gräver.” sa morfar, fast det skulle nog vara ”Hon pekar bestämt, och jag knotar och gräver.” för sådan var uppdelningen dem emellan. Han grävde dock alltid och uppskattade allt med henne och hon böjde sig för hans önskemål ibland och gick med på ett växthus för tomat och gurka.

Hans växthus fick dock vara undanskymt i en hörna av trädgården för att inte synas och potatis fick han odla bakom en tjugo meter hög barrhäck eller inte alls. Det skulle bara vara vackert i mormors trädgård.

Som barn gav jag nog inte blommorna så mycket uppmärksamhet, utan det var smultronen, plommonen, äpplena och gurkor och tomater från morfars växthus som lockade. Där var en spännande doft av tomatplantor, mulnande gräsklipp, varm och fuktig luft. Jag orkade inte lyfta den stora gröna vattenkannan i plast, men morfars grova händer hjälpte till.

Jag provar på att odla gurka också i år,
med en planta som jag har fått av min
kusin, ett annat av morfars barnbarn

Jag vet att alla vuxna sa att trädgården var så vacker, men som barn fanns inga värderingar och inte något att jämföra med, bara ett varande. Att växa upp i en så vacker miljö har nog präglat ändå och har säkert lagt grunden för trädgårdsintresset och trädgårdsdrömmarna. Jag kan ju till exempel namnen på alla blommirna som mormor hade och jag vet var de stod. Kanske var det också där jag odlade för första gången, om det inte var hos pappa. I den lilla triangeln som bildades mellan hörnet av tomten och morfars växthus minns jag att jag fick så ringblommor. Enkla blommor som jag fick frö till, vattnade, glömde och upptäckte igen medan jag lät fantasin flöda i leken i mormor och morfars stora, vackra trädgård.

Gröna hjärtan i piprankesläktet

Marktäckande hasselört (Asarum europaeum) i trädgården 

 

Jag har nyss lärt mig att två av mina favoriter, hasselörten och piprankan, tillhör samma släkte. Den ena kusinen breder ut sig över marken och den andra över väggarna. Nu när jag vet att de är släkt så blev de lite mer lika varandra, eller vad tycker du?

Den storbladiga koreanska piprankan (Aristolochia
manshuriensis) står nu på södersidan

Både våra två piprankor och de flesta av våra hasselörstplantor behövde flyttas förra året och det slog mig nu att de båda växterna är mer lika varandra än till utseendet: Rötterna doftar! Hasselörtens rötter luktar väldigt illa och piprankans doftar mycket och på ett speciellt sätt, men inte lika illa.

Den småbladiga piprankan (Aristolochia
macrophylla) förlorade minst 90 procent av
sina rötter och grenar i flytten och nu har den
börjat klättra försiktigt uppåt igen!

Jag  är verkligen glad över att de har överlevt och att de inte saknar varandra för mycket. I ett tiotal år stod de tillsammans på vår innergård, där vi nu har ett sommarrum, men nu har de fått flytta till varsin sida om huset. Jag hoppas att de tar sats i år och fyller ut sina utrymmen!

Ett varmt och skyddat österläge med rötterna
i magnolians skugga

 

Tulpaner i fokus

Den vackraste designen i färg, form, kontrast och balans står naturen för. Jag är svag för de enkla tulpanerna, som dessa. Gärna med dagg och i motljus.

Tulipa x gesneriana ’Queen of night’
i vår trädgård sedan hösten 2020

Tulipa ’Salomon impression’
i vår trädgård sedan hösten 2020

Tulipa ’Brown sugar’

Tulipa Darwinhybridgruppen  ’Blushing Apeldoorn’
i vår trädgård sedan hösten 2005

Reparerad gräsmatta - en månad senare

Ogräsjärn, gödning, vatten och värme
är A och O för att gräsmattan ska bli tät

En månad efter vertikalskärningen (Anlägga mossmatta eller gräsmatta?) har min man plockat bort mossan som dog av den tidigare behandlingen och krupit runt och plockat upp alla maskrosor, klöver, teveronika och groblad som fått extra gödning samtidigt som gräsmattan. Det tar ganska lång tid, och det blir hål i gräsmattan där nytt ogräs gärna får fäste, men det ger resultat.

I år använde vi Algomin mossa och nu får det gå
några  år innan vi använde konstgödning igen. 

Igår var gräsmattan helt ogräsfri när han klippte, så då kunde vi använda klippet till gröngödsling av våra rabarber och grönsaker. Eftersom han ger gräsmattan så mycket omvårdnad, så fick jag också be honom köpa en liten handgräsklippare. Med värme, regn och gödning så kommer det inte att räcka att låna svärföräldrarnas gräsklippare varannan vecka och i år verkar vi ha ett gräsmatteår.

Japansk dvärgblodlönn

 

Acer palmatum ’Dissectum Garnet’

Detta pyttelilla träd, en flikbladig japansk dvärgblodlönn, står skyddad mellan huset och häcken mot gatan, är omgiven av benved och hebe, har en matta av hasselört (Asarum europaeum) och pärlhyacint under sig och högt ovan den breder magnolian ut sig. Jag tror det matchar beskrivningen ”skyddat läge” och jag är så glad att den har trivts här i mer än 10 år nu.

Den gröna hasselörten under lönnen
lyfter fram den röda färgen i löven

De första bladen har kommit och den har klarat ännu en vinter. Bladen brukar veckla ut sig lite till och bli lite styvare under sommaren, men ännu är de helt mjuka och försiktiga. Ser du de små blommorna som skymtar under bladen? De har samma röda färg som hela trädet, så de är inte helt lätta att upptäcka.

Rådhusvin

På vårt plank klänger detta vackra rådhusvin. Kontrasterna mellan de smala stjälkarna och kraftiga bladen och mellan plankets blågrå färg och den röda bladfärgen är så vacker! På sommaren är den grön, men vår och höst är den lysande röd.

Planket behöver bytas inom ett par år och vissa plankor borde vi bytt redan i år, men vi måste planera för det så vi inte riskerar att förstöra vårt rådhusvin.

Parthenocissus tricuspidata ’Veitch Boskoop’

Med tanke på hur vinet klättrar, med sugande fötter, häftskivor, som förstör underlaget, så förstår du att planket bara är en bakgrund och inte prioriteras särskilt högt.

Egentligen borde vi förstås haft någon distans mellan planket och växten för att skydda trät. Jag har funderat på om det skulle kunna fungera med en bomullsduk som vinet kunde klättrat på och som hade upplösts av väder och vind när vinet vuxit sig kraftigt och starkt och kunde stå  utan stöd, men det kan nog ta många år, kanske till och med decennium, innan det blir snyggt.

Eftersom vi nu är för sent ute för att byta planket i vår, så får jag lite mer tid på mig att fundera på hur vinet kan klättra utan att förstöra vårt kommande plank. 

Just nu behöver jag dock inte göra mig några bekymmer, utan kan bara njuta av rådhusvinets makalösa sätt att ta för sig och breda ut sig och förundras över att det så lätt gör vårt gamla plank vackert!

——

Vill du läsa mer om rådhusvinets östasiatiska ursprung och om hur den introducerades i Europa i slutet av 1800-talet, så kan du läsa här: SLU - rådhusvin.pdf

Härda mot temperatur, väder och vind

Kan zinnior och studentnejlikor klara sig
om jag planerar ut dem direkt härifrån?

Att ta fram en bytta, fylla med såjord och strö ut några frön är lätt som en plätt. Att skvätta lite vatten och se om något frö har grott likaså. Att skola om är lite jobbigt, men om man bara sår glest och har en kraftigare jord i botten och såjorden överst, så kan man klara sig undan det jobbet.

Så långt är jag bra på frösådder, men så kommer jag till det där momentet när man ska bära ut plantorna på dagen och in dem på natten. Det har jag aldrig lyckats förmå mig till. Jag brukar vänta till juni och plantera ut direkt för att nästa dag få se mina välvårdade små plantor ligga platta mot marken eller knäckta vid basen, om inte regnet piskat sönder dem.

Jag vet att man bör bära dem in och ut under en veckas tid och lägga en filt eller väv över dem första nätterna, men det har liksom aldrig blivit så hos mig. Det är lite för jobbigt.

Jag tycker därför att jag har ordnat det fiffigt nu när vi har vårt sommarrum där växterna får värme och ljus under dagen och 12-14 grader under natten. Jag tänker att det gör plantorna väl förberedda på temperaturväxlingar, men så kommer vi till det där med regn och blåst och så mycket väder och vind har de ju inte fått. Kan det räknas om man öppnar skjutdörrarna, eller måste man bära ut växterna också för att de ska härdas?

Jag fortsätter att göra det enkelt för mig och ser vad som överlever. Sommarblommorna är kanske viktigast att pyssla om och flytta in och ut, för de är ju bara här i år, men med perennerna går det ju bra så länge rötterna mår bra, eftersom de ska vara med och i flera år framöver.