Spara vatten - vattna långsamt

Idag faller ett lätt regn över vår trädgård och min första tanke är att jag inte behöver ta med mig vattenkannan  ut i trädgården idag. Tänk så mycket vatten det går åt i våra grönskande villaträdgårdar, bara för att vi vill äta hemodlat, omge oss av vackra blommor och ha en grön gräsmatta. Är det egentligen försvarbart, samtidigt som vi predikar återanvändning av kläder och begränsar oss i antalet jeans vi kan unna oss på grund av våra enorma ekologiska fotavtryck?

Regndroppar smyckar tulpanerna

Ett sätt att spara vatten i trädgården är att vattna trädgården långsamt. Istället för att vattna med högt tryck en liten stund, så får trädgårdsslangen ligga och droppa i en rabatt i en timme eller så. Det blir samma mängd vatten, men istället för att vattnet rinner rakt ner genom den torra jorden, så hinner jorden suga åt sig det vatten det får och vattnet kommer till nytta där det behövs istället för att rinna ner, långt under rötterna.

En fuktig morgon tar jorden upp mer vatten
än efter lång torka och det är ett bra tillfälle
att vattna.

Gräsmattan kan bli gul eller brun när sommarvärmen slår till och det är bevattningsförbud. Kan man undvika en ful gräsmatta en het sommar? Troligen inte. Acceptera det! Om det inte är bevattningsförbud och vi vill vattna, så vattnar vi långsamt. Vi vattna när jorden lättast kan ta upp vattnet och då en lite längre stund och med en stor båge på vattenspridaren, för att ge jorden tid att suga upp. En tidig morgon när det är dagg i gräset, en kväll när vi ändå är vakna och njuter av kvällen, eller precis i anslutning till ett lätt duggregn är bra tillfällen då jorden i gräsmattan inte är snustorr och därför lättare fångar de droppar vi sprider ut över den.

I rabatterna planterat vi tätt så att perennerna skuggar varandra. Genom att plantera tätt och undvika bar jord minskar också avdunstningen från jorden. Det enda jag behöver vattna nu på våren är de nyanlagda rabatterna och mina frösådda rader med köksträdgård. Av samma anledning, behålla fukten i jorden, kan man också täckodla. Det innebär att man lägger gräsklipp och/eller halm mellan växterna. Det har samma effekt som att plantera tätt, men ibland kan det vara en lite väl gynnsam miljö för till exempel sniglar och snäckor, så det gör jag bara när jag har tid att titta till jorden ofta och kan lyfta på täcket och ta bort ovälkomna gäster.

Här trängs blå bolltistel och allium runt en pion
och växterna skuggar varandra och täcker jorden.

Om man vill vattna krukor långsamt, så kan man göra fem-tio hål i botten av en mjölkkartong, glasslåda eller plastflaska (men panta de flaskor som går att panta) och sätta i krukan. Fyll på behållaren med vattenkannan och låt den droppa i lugn och ro tills den är tom.

Ett sista sätt att spara vatten är att låta bli att vattna och se vad som klarar sig. Det som överlever är det mest hållbara. Du kommer då att märka att större plantor med djupare rötter är de som klarar sig bäst och om du bygger upp din trädgård utifrån dem så kommer du att få den mest hållbara, miljövänliga och lata trädgården. Du kommer att få frodiga perennrabatter och i köksträdgården kommer du att hitta rabarber, blåbär, hallon och kanske sparris. Träd, buskar och lökväxter kommer också att ta över. Du kommer troligen också att få en fin mossmatta istället för gräsmatta, för mossan tar över när gräset har dött. Övar du på att finna det vackra i det, så får du en latare trädgård, som mer liknar Edens lustgård eller ett samlarsamhälle, än ett arbetskrävande jordbruk. Snart kommer nog pendeln att svänga tillbaka dit, efter den stora odlingsboomen som råder just nu, och om det skriver jag kanske ett annat blogginlägg någon gång.

Ja, som du ser sjunger jag åter långsamhetens lov. Att lägga ut en slang, göra något annat och låta vattnet långsamt sjunka in, det är en behaglig tillvaro. Trädgård ska aldrig ge en massa måsten, utan bara njutning!