Studentnejlikan ’Carnea’ har börjat slå ut. När jag läste om studentnejlikan stod det på många ställen att den har varit populär sedan 1600-talet och finns i rött och köttfärgat. Utifrån namnet ’Carnea’ får väl detta vara köttfärgen.
Jag tycker att det är en lite tråkig association att tänka på fläskfärs och burkskinka när jag ser denna vackra lilla perenn. Finns det inget annat vi kan kalla färgen? Halväten ferrarigodisbil, kanske? Eller tegelröd? Eller kanske bara melerat blekrosa?
 |
| Pak choi från Lomma/Jiangshan |
Tre sorters pak choi har jag fått upp i mina lådor. Den första och största är det snart dags att ta frö från. Jag vet inte sortnamnet, men eftersom jag fått plantorna av en vän kommer jag att kalla den ’Jiangshan’ (江山) efter den stad i Kina som min vän växte upp i. Eftersom jag ännu inte har varit i Kina, trots att jag alltid har fascinerats av det stora landet och alla vackra växter som kommer därifrån, så får Kina komma till mig, i form av en liten vrå i min trädgård.
 |
| ’Arax’ blad var mörkare, nästan lila när plantan var mindre, men nu blommar den och är bara mörk. |
Jag har pak choi på tre olika ställen i trädgården och bäst trivs den i kraftigt gödslad jord med mycket torv i och i full sol. Jag har sått i tre omgångar och den tredje generationen står tätt tillsammans med ringblommor, bladsallat och rödlök, men klagar inte. Dock knyter den sig inte, utan strävar mot solen, så jag måste skörda och göra det glesare i lådorna.
 |
| Bakom ringblommorna skymtas pak choi |
Det godaste hittills av alla rätter vi lagat med pak choi är att fräsa vitlök i olja och smör och snabbt vända strimlor av pak choi däri. Att göra en dressing med soja vitlök, chili och tahini och ringla över strimlade blad är också jättegott. En kycklingsallad med det som bas, körsbärstomater och lite andra grönsaker är jättegott! Hur använder du pak choi?
 |
| Från en liten påse med handskrivet ”Malva” |
I våras hittade jag ett litet kuvert med fröer märkta med ett handskrivet ”Malva” och sådde dem förstås, nyfiken som jag är.
 |
| För första gången i vår trädgård |
Jag har helt glömt varifrån jag fått fröerna, men det ser ut att vara samma sort som pappa visade upp förra sommaren (tredje bilden) och kanske fick jag fröerna av honom. Han gillade också att hösta. Denna sommar är vår första utan honom och jag är så glad att en blomma som han tyckte om blommar i min trädgård för första gången just i år.
 |
| Malvan i mamma och pappas trädgård |
Efter att ha blivit flyttat och fått rötterna avsågade, förlorat två av tre huvudgrenar och blivit hårt uppbundet för att bilda ny krona och stimulera nya grenar, blommade Stella ymnigt och satte frukt. Är det inte fantastiskt?
Nu sitter kråkorna och svajar på den veka grenen och äter upp de bär som inte myrorna redan har mumsat i sig, men det känns så fel att svepa in lilla Stella i ett stort grönt nät. Det skulle göra henne så mycket fulare, och kanske få henne att förlora den sista gnuttan självkänsla om nu träd har en sådan.
När vi valde ut Stella så var hon specialbeställd för att inte växa för stort och inympad på den svagväxande grundstammen GiselA. Vi ville ju ha ett litet sött träd där vi lätt kunde nå bären. Inte visste vi att hon skulle behöva kämpa så för sin överlevnad.
Jag hoppas att hon klarar sig och fortsätter växa. Stor eller välformad kommer hon kanske aldrig att bli, men hon är ändå en prydnad i vår trädgård och bären är goda. Jag är så tacksam för de fem röda körsbär som vi har kunnat plocka i år. Jag ömmar för Stella!
Jag sågade ner den helt för ett år sedan, men roten var för stor för att gräva upp och till min stora lycka har den återkommit. Jag ångrar mig alltid när jag tar bort en växt, och jag borde ha lärt mig det vid det här laget. Straffet för att jag gick loss med sågen är rotskott, men jag får skylla mig själv och sonar gladeligen mitt brott med att klippa av rotskotten.
I år ska jag börja leda upp den mot balkongen, så den får lite mer utrymme och får andas samma luft som den lika ljuvliga och lika solälskande tonårstjejen som trivs där uppe. Kanske finner de varandra.
Kaxig och anspråkslös på samma gång, och en av mina favoriter: Blå bolltistel.
De första bladen är ljusgröna och sedan mörknar de till grönt och blågrönt. Bollen liggen först inkapslad i mjuka blad, är grön, sedan grågrön och så blommar den i blått. Den behöver inte speciellt mycket vatten, stöttar snällt pionerna och gillar vår hårda jord.
 |
| Blå bolltistel |
Jag kämpade med att få fröna att gro första våren vi bodde här, men jag hade nog kunnat hälla ut fröpåsens innehåll var som helst i trädgården och fått plantor utan ansträngning. Dock finns det en risk att jag hade rensat bor dem.
De små späda plantor som jag hade ansträngt mig för att kultivera såg nämligen ut precis som det ogräs av tistlar som rabatter och gräsmatta var fyllda av, och som sedan sysselsatte mig och ogräsjärnet de följande vårarna och somrarna. Det tog ett tag innan gräsmattan bestod av fler grässtrån än tistlar.
 |
| Echinops Bannaticus |
 |
| Borstnejlika |
 |
| Dianthus barbatus |
Vad han dock gjorde var att så borstnejlika varje år och vi plockade de blommande tvååringarna och satte dem i en vas på farfars grav.
 |
| Borstnejlikan står fint som snittblomma |
Jag följde gärna med honom dit. I minnet finns krattade grusgångar, doften av kyrkogård från de låga buxbomshäckarna runt gravarna och pappas vördnad och högtidlighet. Att hämta krattan och den gröna vattenkannan i plast, tillsammans med pappa, och i tystnad dela något med pappa, det var så jag saknade den farfar jag inte hann lära känna.
Pappa har gått bort och igår mindes vi min pappa i en kyrka, tillsammans med den närmsta familjen. Det var vackert, med fina ord, musik och så vackra blommor. Att dela sorgen, känna värmen från de närvarande i den fina balansen mellan högtidligt, uråldrigt och personligt i nuet, gör saknade lättare att bära.
I min trädgård blommar borstnejlikan och jag ska fortsätta så den varje år.
I höstas köpte jag en påse med frö till studentnejlika. Perenner blommar sällan första året, så jag blev lite extra glad när den bestämde sig för att blomma redan i år.
 |
| Studentnejlika kallas också Brinnande kärlek |
Jag är svag för blommor med historia och studentnejlikan nämns i svenska böcker redan på 1600-talet.
 |
| På engelska kallas den Maltese Cross |
Den står i söderläge i full sol och verkar trivas bra. Att hitta plantor som trivs utan för mycket fix och fjäsk är en del av hållbarhetstänket. Tåliga växter i rätt jord och rätt läge ger både mindre jobb för mig och mindre vattnande.
 |
| Lychnis Chalcedonica eller Silene Chalcedonica |
Och färgen då? Den passar kanske inte in i en vit och ljusrosa rabatt, men det är inte heller där den ska stå. Denna vackra färgklick kommer att hälsa mig välkommen hem när jag har parkerat cykeln eller tagit en promenad. Den lyser och piggar upp och jag älskar den! I år kommer den att omges av gula och röda sommarblommor, men till nästa sommar ska jag försöka hitta något lila som den kan stångas mot. Färg är kul!
 |
| De flesta perenner blommar först andra året, men denna bekände färg redan i år |
 |
| Jag får planera, plantera och lägga ut markduk och min man får svettas med att flytta sjösten |
Efter 15 år med odlingslådor med hallon, jordgubbar, vinrankor och kryddor grävde vi ut hela södersidan och gav bort alla växter. Något nytt var på gång. Mjuka linjer drogs upp och rabatterna fylldes med noga silad gammaljord och kompost. Markduk lades ut och sjösten köptes in. Färdigt! Nej!
Kvar blev 10 kvadratmeter trampad jord och en massa frågetecken. Vill vi odla sallad här? Kan man inte låta jordgubbar och mangold fylla ut perennarabatter istället för att odlas som trädgårdsland? Ska vi ha ett väggväxthus? Behöver vi en bod till redskapen? Var ska komposten stå?
 |
| Skottkärror och lådor ska flyttas och stenen som har höjt gången rejält ska krattas ut |
Igår landade ett ton ny sten ovanpå den andra stenen och nu ska linjerna dras hela vägen till trädgården, jord fylla rabatterna, markduk rullas ut och stenen fördelas över den. Södersidan ska bli klar!
Vi har förstås några frågetecken kvar. Var ska vi förvara hinkar och krukor? Hur stort ska skjulet bli? Var ska planket sättas upp? När ska vi göra det?
Fördelen med markduk och mjukt rundad småsten som krattas ut, är att den kan krattas om och flyttas efter hand som planerna tar form och vill låta sig genomföras. Inget är hugget i sten.
 |
| Den första delen av södersidan har redan fått sin sjöstensgång och perennerna är på tillväxt |
Mormor berättade att hon hade fått fröerna till denna vallmo av en sjöman som seglat över de stora haven. Hon ville gärna krydda berättelserna, min mormor. ❤️
Förra sommaren installerades en luftvärmepump och en luftvattenvärmepump med utomhusenheterna på södersidan av trädgården. Vi är nöjda med det nya värmesystemet i huset och det är kul med frostfritt och lite värme i sommarrummet under vintern så vi kan ha växter där, men pumparna på södersidan är inte så vackra.
 |
| Blomstertobak (Nicotiana x Sanderae ’Avalon appleblossom’) |
I samband med det nya värmesystemet tog vi bort alla odlingslådor, grävde bort jord och började planera södersidans nya utformning med en böljande gång med sjösten och smala plank omlott som dels skärmar av, dels bjuder tanken till en nyfikenhet om vad som finns bakom.
 |
| Syringa Meyeri ’Palibin’ |
Vi har köpt en metallbänk i en nästan lysande tegelröd färg som kontrasterar mot det blågrå planket och landar mjukt i stenarna. Till höger om den står en liten dvärgsyrén (Syringa meyeri ’Palibin’) och till vänster ett elefantgräs (Miscanthus). Dessa står i full sol i söderläge och kommer att behöva vattnas i sommar. I skuggrabatten bakom häcken har vi satt en självsådd fjärilsbuske (Buddleja Davidii) och några frösådda perenner, samt ett skott från en pion. Rabatten är bara påbörjad och jag tror att det kommer att bli så att jag flyttar växterna i skuggrabatten hit och tar med de nya perennerna till en soligare rabatt, som ännu inte är grävd. Eftersom jag ville ha blomning redan i år har jag satt en kant med låg blomstertobak, några gladiolus och clarkia i rabatten, men jag räknar med att prova mig fram och gräva om efter hand.
Det vi också ska få ett plats med på södersidan är en yta i solen och i skuggan där jag kan driva upp nya plantor, odla sallad, pak choi och tomater. Vi behöver också ett skåp där vi kan ha redskap och gräsklippare. Den yta vi har kvar är den mot förrådsväggen. Där har vi bara grävt bort jorden, inte lagt någon sjösten ännu. Vi har inte heller skissat klart, men vet ungefär hur vi vill att det ska bli. Kanske får vi ta bort ett av elefantgräsets för att få plats för skåpet.
Vi ska också bygga ett litet plank och en pergola för blåregnet (Wisteria sinensis) att klättra på borta vid cyklarna. Jag är glad att blåregnet klarade flytten från innergården och att den kommer så fint, trots att den har stått i blåst under kalla vintern.
Inte heller den första rabatten vid södersidans entré är klar. Perennerna som jag sådde till den rabatten har tagit sig bra, men de blommar med sina klarröda blommor först nästa sommar. Det är studentnejlika (lychnis chalcedonica) och jag hoppas att den får samma intensiva färg som vår nya bänk. Ett litet ginkoträd har hamnat i den rabatten, liksom solros, lejongap, tigeröga och tagetes. Jag hoppas att hinkande ljusgröna blad svävar över en soligt varm färgexplosion innan sommaren är slut.
Nästa sak som händer på södersidan är att vi ska lägga ut markduk, fylla på med jord och köpa mer sten. Sedan flyttar vi över några plantor i taget från skuggrabatten och så får resten vila till hösten eller nästa sommar. Vi har ett trädäck i trädgården att planera och bygga också!Att kombinera funkia med tulpaner är helt perfekt. Tulpanerna står ensamma och ståtliga under sin blomning, och när de har blommat över och vissnar ner så kommer funkians blad kraftigt från roten och döljer snart de vissnande tulpanbladen.
Nu håller vi på att gräva upp hela skuggrabatten för att bygga trädäck, men jag har redan hittat den nya skuggrabatten och snart ska alla växter flytta till södersidan, där de får skugga av häcken.
