Låt mig presentera Schneewalzer. En hårt tuktad och (till min stora glädje) väldigt envis klätterros, som delar jord med en enorm fikonbuske och luftrum med en stor bil och dess nafsande bagagelucka (som klippt ett par-tre knoppar).
Jag sågade ner den helt för ett år sedan, men roten var för stor för att gräva upp och till min stora lycka har den återkommit. Jag ångrar mig alltid när jag tar bort en växt, och jag borde ha lärt mig det vid det här laget. Straffet för att jag gick loss med sågen är rotskott, men jag får skylla mig själv och sonar gladeligen mitt brott med att klippa av rotskotten.
I år ska jag börja leda upp den mot balkongen, så den får lite mer utrymme och får andas samma luft som den lika ljuvliga och lika solälskande tonårstjejen som trivs där uppe. Kanske finner de varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar