Efter att ha blivit flyttat och fått rötterna avsågade, förlorat två av tre huvudgrenar och blivit hårt uppbundet för att bilda ny krona och stimulera nya grenar, blommade Stella ymnigt och satte frukt. Är det inte fantastiskt?
Nu sitter kråkorna och svajar på den veka grenen och äter upp de bär som inte myrorna redan har mumsat i sig, men det känns så fel att svepa in lilla Stella i ett stort grönt nät. Det skulle göra henne så mycket fulare, och kanske få henne att förlora den sista gnuttan självkänsla om nu träd har en sådan.
När vi valde ut Stella så var hon specialbeställd för att inte växa för stort och inympad på den svagväxande grundstammen GiselA. Vi ville ju ha ett litet sött träd där vi lätt kunde nå bären. Inte visste vi att hon skulle behöva kämpa så för sin överlevnad.
Jag hoppas att hon klarar sig och fortsätter växa. Stor eller välformad kommer hon kanske aldrig att bli, men hon är ändå en prydnad i vår trädgård och bären är goda. Jag är så tacksam för de fem röda körsbär som vi har kunnat plocka i år. Jag ömmar för Stella!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar