Semester

Det tar alltid flera dagar innan jag varvat ner och börjat komma in i semesterlunken, men så är det kanske för dig också. De flesta dagar tar jag som de kommer, men varje vecka planerar jag in något. Att besöka och bjuda in vänner är så kul! Intressanta och varma människor som kan ge nya perspektiv på ens tankar och känslor är så berikande, så välbehövda.

Trädgården står i full prakt, men blir just nu styvmoderligt behandlad. Fingrarna har inte grävt sig ner i jorden, inte lossat ogräsrötter, inte planterat om, vattnat eller ansat. Men att njuta av den frodiga grönskan behöver inte alltid medföra jord under naglarna. Att dricka en kopp te i en hörna, låta barn leka spa i trädgårdsdusch och zinkbalja, att plocka bär och fotografera den just för den stunden vackraste blomman, är nästan lika stor njutning som att planera och plantera. Allt har sin tid.

Alliumfrösådder preskriberas inte

Allium i olika sorter är så vackra att de tar andan ur en. De stora bollarna är nog mina favorit och jag hade hoppats på en sådan, så var denna kommer ifrån har jag ingen aning om, men njuter av den likväl.

Varje boll som blommat över gräver jag ner, och detta kan vara resultatet av en sådan aktivitet. Första året ser de ut som gräs, fast ganska ofta med en liten svart frökapsel i toppen. Andra, tredje och fjärde året ser de också ut som gräs, fast lite längre och kraftigare för varje år. Någon gång då, behöver lökarna grävas upp och planteras med lite mellanrum, för att kunna växa till sig, och sedan dröjer det inte många år innan löken står i blom. Risken fram till dess är att man helt glömt bort vad och var man sått, som i mitt fall, eller att man rensat bort stråna. I år har jag i alla fall denna vackra allium på minst tre olika ställen i trädgården och jag är ganska säker på att jag själv är ansvarig för det. Alliumfrösådder preskriberas inte.

Liljekonvalj

Längs med kanten på Ryssberget löper en stig som i folkmun kallas Karl XI:s ridväg, fick jag reda på av min morfar när jag var liten. Han växte upp på Helleströmsgatan i Sölvesborg och rörde sig säkert fritt över ängarna och i skogarna på Ryssberget när han var barn på 1920-talet. Som pensionär tog han dagliga promenader på skogsvägarna han kände som barn och mitt tonårsjag följde ibland med honom. Om våren, när bokskogen är nyutsprungen och är som vackrast, tänker jag alltid på de där promenaderna och speciellt på Karl XI:s ridväg. När vi gick där på stigen, morfar och jag, förändrades plötsligt hans gång, kroppen blev lättare och stegen spänstigare.
- Här, just här, plockade jag alltid liljekonvaljer till mor, sa han, och jag kunde se en liten lintott i kortbyxor framför mig, springande över stigarna med en bukett av det vackraste mor visste. Jag kan känna glädjen i hennes bröst över den lille omtänksamme pojken och glädjen i mitt över att ha delat så mycket med min morfar.

Idag började de första liljekonvaljerna i min trädgård att blomma och även om morfar alltid är nära i mina tankar, trots att han lämnade oss för tio år sedan, så är han ännu lite närmre idag.

Kvällssol

 Varm kvällssol, varmgula tulpaner och nyutslagen häck. Välkommen sommar! Vi har längtat!

...med sköna gröna kläder...

På knä i rabatten nynnar jag alltid på en psalm som vi sjöng på skolavslutningarna när jag var liten. "Av rika löv är grenen full/och jorden täckt sin svarta mull/med sköna gröna kläder" och jag tänker på att det inte är meningen att jord ska ligga bar. Bara man rör runt med en spade i jorden, rör man upp nya frön, luckrar så att vattnet kan sugas upp, och vips har man något nytt på gång att spara, flytta eller rensa bort.

Teveronika, grästuvor, maskrosor, tusensköna, våtarv, kvickrot och en massa andra ogräs gör mig sällskap och varje gång jag river, gräver eller lirkar bort dem, tänker jag på att jordens svarta mull är täckt av sköna gröna kläder.

Jag planterar så tätt att jag inte ger så mycket utrymme för ogräset och oftast räcker det att rensa igenom trädgårdens rabatter och gräsmattor en gång på våren och en gång på hösten. Det är också då jag har funnit rariteter som självsådd hasselört, dvärgsyrén och buddleja. Jag försöker samla ihop all hasselört i två av rabatterna, men rötterna luktar så obehagligt att jag drar mig för det, så oftast får de stå kvar. Dvärgsyrénen är ännu bara en pinne, men den har fått en plats vid magnolian. Det tar många år innan den blir något annat än en pinne.

De sköna gröna kläder som täcker jorden mest effektivt näst efter gräsmattan, är nog liljekonvaljen. Svärmor kom med rötter för några år sedan och varnade för att de sprider sig lätt. Nu väntar jag på att fler ska sticka upp sina spjut ur myllan, i denna ljuva sommartid.

Alpklematis

För första gången i vår trädgård, första blomman, på första stängeln, ja, nu har den slagit ut, alpklematisen (Clematis alpina) med sina aklejliknande blommor i starkt blåviolett.

När den har blommat klart för i år ska jag finna en ny plats för den. Jag funderar på om den kan samsas med klätterrosen i österläge. De blommar ju inte alls samtidigt och klätterrosen kanske vill ha lite sällskap. Å andra sidan står den i vår vita rabatt och alpklematisen är allt annat än vit. Jag funderar på att låta den samsas med vårt blåregn, men det är lite trångt i den rabatten. Balkongen är ännu en outnyttjad yta. Kanske den kan få bo i en kruka där. Det tål att tänkas på... Under tiden ska jag njuta av dess blomning!

Delad glädje är dubbel glädje

Min kära granne knackade på och lämnade över två små plantor av krasse som hon drivit upp och jag passade på att visa hur stora tomatplantorna blivit, de som hon gav mig för en månad sedan. Strax kom hon över med ytterligare fyra tomatplantor och jag började sätta om dem. Jag blev så glad!

Jag brukar så mina tomater i början av mars, men i år hann jag inte, och tack vare en kär vän kan jag nu ändå hoppas på skörd även i år.

Och grannen då, vad tjänade hon på det? Tja, det är väl inte det vänskap går ut på, att man ska tjäna på sina gåvor eller motprestera, och vi byter växter med varandra hela tiden, men jag kom att tänka på att hon tycker om vallmo, så en påse med frö från mormors praktfulla jättevallmo fick hon med sig och det tror jag hon blev glad för.

Delad glädje är dubbel glädje!

Barmark eller Pärlhyacintens lov

När man man som jag har mindre trädgård än odlingslust, och ofta använder spaden som skohorn för att få plats med alla trädgårdsdrömmar, är det kanske konstigt att pärlhyacinter (Muscari botryoides) får lov att sprida sig hämningslöst i hela trädgården, men förklaringen ligger nog i den skånska vintern.

Att bo i södra Skåne innebär att man oftast har barmark hela vintern. Vintervita vyer att vila ögat mot lyser med sin frånvaro. Istället låter jag drivor av blöta, bruna fjolårslöv skydda växternas ytliga rötter och när vinden för bort dem är det den lika mörkblöta jorden som är basen till tavlan av torra bruna kvistar. Kanske är det just dessa månader av längtan efter det vackra som får känslorna att explodera när våren kommer.

I juni när pärlhyacinterna blommar över, är det därför mellan den vita stäppsalvian (Salvia nemorosa 'Schneehügel') och de stora vita rabattrosorna 'Karen Blixen', som de torra fröställningarna ska smulas sönder. Nästa år vill jag inte ha barmark här i april, utan tunna gröna spröt och året därpå önskar jag att himlen speglas i ännu en matta av blå pärlhyacinter just här!

Våren saknar stoppknapp

Nu hinner jag inte med riktigt. Körsbärsträdet är plötsligt grönare, sparrisarna fler och blåbäret står i blom!

Dessutom har pärlhyacinterna fått sällskap av purpurfärgade, schackrutiga kungsängsliljor (Fritillaria meleagris), min absoluta favorit bland fritillariorna. Hoppas också att de små söta vita tulpanerna kommer igen i år.

Det finns ingen stoppknapp på våren, så det gäller att njuta nu!

Magnolia

Det är aldrig för sent att plantera et äppelträd... eller en magnolia! Efter att ha pluggat några år i Lund är kärleken till det blommande trädet djupt rotad. Tror till och med att jag och mina vänner klättrade i Lundagårds blommande magnolior iförda balklänningar och högklackat en gång. Troligen på mitt initiativ. Så respektlöst skulle jag aldrig behandlat en magnolia några hundra akademiska poäng senare. Kärleken till magnolian behöver dock inte växa fram, utan den kan slå ner som en blixt från en klarblå himmel första gången du stöter på den. Mig händer det varje år och idag hände det igen!

Framtid

Trädgårdsbacillen, som väcker en längtan efter utomhus, efter att sticka upp maskrosor och så fröer, har slagit till igen. Denna gång är det nioåringen i familjen som drabbats.

Aklejor, minipumpor och blomman för dagen ska vårdas fram av hennes ljusgröna fingrar och min uppgift blir att förse henne med bra rabatter för utplantering. Jag har ett par månader på mig!

Katsura (Cercidiphyllum)

Förutom att katsuran som bor hos oss är ett slående vackert litet träd, är det också mycket speciellt.

Det kan bli högt, men just denna variant av katsura blir inte 40 meter hög, som hemma i Kina eller Japan, både på grund av Sveriges klimat och eftersom det är en pendula, en hängande sort.

Nu på våren blommar trädet med små röda blommor, de första bladen slår ut i rött och blir ljusgröna under sommaren. Till hösten står det i gult och när frosten nyper det luktar det pepparkakor en hel dag.

Lite märkligt är att det detta träd inte har några släktingar. Katsuran är alltså det  enda släktet i en helt egen familj. Jämför man med till exempel rönn, så finns det kanske 100 arter inom släkten Sorbus, till exempel olika rönnar och olika oxlar, och de ingår i rosfamiljen, där även rosor och björnbär och en massa andra växter ingår. Katsuran är dock ensam i familjen katsuraväxter (Cercidiphyllacea).

Välkommen hem!

En gråmulen dag med så mycket pollen i luften att lungorna går på halvfart, näsan kliar och ögonen rinner är det fantastiskt att välkomnas hem av glad musik och barn som snart är klara med middagen.

Att få ta en runda i trädgården känns också välkomnande. Sparrisen säger hej, körsbärsträdet vill snart bjuda på blommor och katsuran är fylld av tusen små röda hjärtan. Härligt!

Mormor

Den sjunde april var alltid din dag och din födelsedag var alltid en stor dag. Punkt.

Du fattas mig, mormor. Din aldrig sinande energi och intensitet. Din känsla för det vackra, din vilja att göra gott och se till det glada och roliga.

Din fantastiska trädgård, som en park, med alla vackra växter och goda smaker. Aldrig nytta. Bara skönhet.

Så mycket av dig som lever i mig.

Den sjunde april närmade sig. Jag tänkte på dig. Den sjunde april kom och gick. Jag tänkte på dig. För dig mormor.

Pionen jag fick spirar. Gullvivorna, som du älskade sprider sig i trädgården. Magnolian står i knopp. Kan du se det?

Solig lördag i april

Så kom dagen då de första utemöblerna letades fram från förrådets innersta hörn, pulkorna stuvades undan och näsan vändes mot solen i söderläge. Underbart!

Tre tuvor med starr hamnade i trädgårdssoptunnan och ersattes med bambu och lavendel. Smultron revs upp och vore det inte för att alpklematisen snart blommar, så skulle den fått ny plats. Skohornet igen, tror jag. Får nog börja använda krukor, som väntsalar...

Under buddlejan växer hur många påskliljor som helst, men bara en blommar i år, troligen står de för trångt. Min plan är att flytta dem till gången mellan häcken och de höga gräsen. Vore det inte vackert med en påskliljeskog där under tidig vår? Får se om jag kommer ihåg det i september.

Om värmen står oss bi blir det söndagsfrukost ute imorgon!

Gratis

Inom teologin har jag för mig att man förklarar Guds nåd, grace, som en gåva från Gud. Man kan få sin tro, sitt liv eller sin räddning från Gud, genom hans nåd. Så nåd betyder ungefär gratis. Att man får något utan motprestation. Det låter kanske krångligt i våra sekulariserade öron, men kan ändå vara värt att stanna vid en liten stund.

En troende ska alltså acceptera att allt som den har, har den fått gratis av Gud, bara för att, liksom. Någon motprestation behövs alltså inte, även om en kristen bör försöka öva på att älska sin fiende, en muslim be, vallfärda och ge till fattiga och en judisk person bör följa lagen. Framförallt ska de alla tre älska Gud och behandla andra människor som de själva vill bli behandlade, men ändå, helt gratis får de allt.

Jag vill gärna visa min uppskattning tillbaka när någon gör mig glad, men övar mig på att inte känna tacksamhetsskuld. Det där med nåd är ändå lite för krångligt för mig. I trädgården däremot, där kan jag ta emot gratis och utan att känna att jag behöver ge något tillbaka.

Tänk att varje vår, helt gratis, tränger knopparna fram ur jord och på grenar. Gratis!

 

- Nu är det som bäst!

- Nu är det som bäst! säger min man och slår ut med armarna mot trädens nakna grenar och gräsmattans bruna fläckar och tjocka gröna mossa. Jag vet vad han menar. Han öppnar ögonen på mig varje vår. I de undanskymda hörnen i trädgården finns alla bevis på att våren är här.

- Nu är vintern som längst bort!

Vitsippor

Även en liten trädgård kan ha plats för ett undanskymt hörn där vitsippor kan trivas!

 I bokskogen göms vitsipporna under ett tjockt, surt täcke av rödbruna löv, som under sommaren förmultnar till fin mylla. Vårsolen når genom de glesa trädkronorna när vitsipporna rullar ut sin gröna spegel mellan stammar och stenblock och när de blommat över står skogen saftigt ljusgrön och de stolta trädens rötter tar hand om allt vatten, så att vitsipporna får det fuktigt men inte blött, medan de vilar och väntar till nästa vår.

Vitsipporna i vår trädgård finns i ett hörn nära häcken och högvuxna gräs, som ger sipporna utrymme just i vårvintern, för att sedan ta över all uppmärksamhet.

Rötterna till dessa skönheter har jag fått av min svärmor, som delar kärleken till sippan och så generöst delar med sig av de små daggmaskliknande rariteterna (rötterna alltså).

Slutföra

Visst är det något speciellt med att slutföra, att bli klar? Att sätta sig ner med tekoppen och känna hur den nöjda känslan sprider sig i kroppen. Ryggen värker och naglarna har sorgkant, men i bröstet infinner sig ett varmt lugn.

Vår gamla kombi rymde alla säckarna med löv, kvistar och nedklippta gräs och vi har inte långt till återvinningen, så det var snabbt avklarat. Det högra facket i komposten tömdes och blandades ut med jorden i odlingslådan. Krusbärsbuskarna flyttades över till den nya odlingslådan och ett femtontal sticklingar hittade ett nytt hem hos grannarna. Jorden där de hade stått var lättgrävd och tre vinbärsbuskar fyllde tomrummet. Så lite vatten på det och en ny säck jord på krusbären. Några kvistar från krusbären fick följa med in. Så fint!

Solen värmer och det doftar gott från tekoppen. Sweet Love heter blandningen och så känns det idag!

Nedklippning

Idag har vi klippt häcken, vindruvorna, lavendeln och de höga gräsen. Efter räfsande och krattande står nu åtta säckar och väntar på att återvinningen ska öppna. Om det inte blir av får vi en illaluktande sörja att ta hand om till sommaren. Fråga mig inte hur jag vet det. ;-)

Barnen behövde mer plats för att spela innebandy på gården, så vi flyttade en odlingslåda till köksträdgården närmast komposten. Det blir fint. Ett par-tre björnbärsplantor har jag satt dit och sedan blir det nog krusbär att fylla upp med och kanske smultron vid fötterna.

Jag fick några vinbärsplantor av grannarna, och de några elefantgräs (Miscantus) av mig, och de får plats i söderläge när jag har flyttat krusbären. Det blir nog kanon.

Nästa projekt, ett tvådagars sådant, blir att flytta skott från dvärgsyrén, alpklematis, stockros och bambu från den andra odlingslådan och ut i trädgården, för att kunna flytta lådan till den andra och fylla den med något som kan stå skuggigt bakom häcken. Går rabarber där, tros? Behöver också hitta en plats till min fina pion som jag fick i somras och som övervintrat bland blåbären. Frågan är om den behöver en ny rabatt eller om jag ta ka fram skohornet och klämma ner den någonstans. Kanske är det dags att ta bort bergenian nere vid vallmon och de röda echinaceorna och låta det bli pionens plats. Vi får se.

Komposten ska tömmas igen, så vi får lite snurr på den. Högra facket är klart och det vänstra behöver gott om luft och snurr för att torka upp och börja brinna igen. Hela trädgården ska få ta del av den nya myllan, med fokus på köksträdgården. Sparrisen behöver lite vatten också.

Krokus blommar här och där, snödropparna är forfarande kraftiga och de små vitsipporna har överlevt även denna vinter och ett par har redan slagit ut. Man ser att det spirar för fullt när man lyfter bort de torra löven.

Ryggen värker och kinderna har fått sol. Imorgon blir det inomhusaktiviteter. Glad påsk!

Första vårdagen

Första vårdagen i trädgården. Snödropparna står tätt under magnolian, som har många, många kompakta knoppar. Gullvivorna blommar på kort stjälk. Några samlingar av krokus utspridda här och där. Tisteln skjuter från basen liksom kärleksörten och alla våra funkior har små knubbiga spetsiga toppar, som jag fann under löven. Trädgårdshyacinterna ser saftiga ut, men de dröjer ett tag. Närmast knopp är de små påskliljorna tête-à-tête på östersidan.

En tunna och tre säckar med löv och nedklippta perenner, blev skörden idag. Får åka till tippen imorgon. Fyllde bilen.

Satte också ut fönstren över kryddträdgården och klippte ner de bakre hallonen, så vi får sommarhallon fram och hösthallon bak i odlinglådan.

Har börjat tömma en av dotterns odlingslådor för att göra plats för innebandy på gården. Lite av jorden hamnade över hasselörten. Tänk om det blev för tjockt lager och den kvävs! Får hålla koll.

Komposten har ett färdigt fack och ett som klumpat ihop sig. Fyllde på med strö och delade klumparna. Lite värme, så kommer den igång. Funderar på var jag ska lägga den färdiga komposten.

Behöver klippa häcken och lavendeln. Imorgon?